Kuling.nu

Mötesplatsen för dig som har en förälder med psykisk sjukdom

Manupulerande...

Oh, det här sättet att få en att reagera med ilska, då fick min mor övertaget och jag kände mig liten. Jag glömmer aldrig en gång när jag bestämde mig för att inte bli provoserad, diskussionen gällde en ynklig detalj som inte har någon betydelse.

Hon ville ha mig att säga att jag tyckte något annat än det jag sade. Jag stod på mig och ändrade inte vad jag hade sagt. Hon gjorde allt för att jag skulle gå upp i affekt så att hon kunde angripa och anklaga mig för att vara elak. Vi höll på i närmare 40 minuter vill jag minnas, under den tiden gick min mor igenom alla känslomässiga stadier men jag tror inte att hon kände ett endaste dyft.

Hon var antagligen rasande för att jag inte gick i fällan. Den gången gav mig styrka och sedan var det mycket svårare för henne att få mig dit hon ville. Jag riktigt kände hur jag växte i styrka, det var skönt men samtidigt tragiskt att förstå hur min mor fungerade.

Jag håller med dig, det kan aldrig bli tal om någon försoning. Min mor skulle aldrig förstå för hon kan eller vill inte ens försöka förstå vad jag känner. Det blir moment 22, hon kan inte förstå för det ligger bortom horisonten när en person är sjuk på det viset. Jag förstår din uppgivenhet.

Du skall inte känna att du lämnas med att allt är ditt fel, du kan inte lösa det här problemet och då är det följdaktligen inte ditt fel. Det är INTE din skuld.

Kram från

Fia

Kommentarer till det här inlägget: [Upp en nivå]