Kuling.nu

Mötesplatsen för dig som har en förälder med psykisk sjukdom

Mamma missbrukare

Till forum

  • Hej alla!
    Min mamma har varit missbrukare som följd av långa tider av manodeprissivitet i ungefär 14 år. Jag har alltid klarat mig själv och blivit så mycket starkare efter allt jag varit med om. När allt känns svårt är det bara att ta nya tag och försöka ta sig igenom det svåra, man kommer ut ur såna situationer mycket starkare. Jag vet att det kan vara svårt att se ens förälders sjukdom som något positivt men det kan leda till mycket bra, jag hade aldrig haft den kontakten med min pappa som jag har idag om min mamma varit frisk.

    Jag älskar min mamma, det är inte hon som gör alla dumma och idiotiska saker utan det är missbruket. Tänk på att era föräldrar älskar er och att de egentligen inte vill något ont. Missbruk och depression är som en annan personlighet i samma människa, den personen gör vad som helst för att få det dom vill ha oavsett hur många människor de sårar på vägen.

    Nu är de bra perioderna längre och längre, allt har blivit bättre och bättre under alla dessa år. Tänk också på att missbruk eller psykisk sjukdom inte är något som går över på en vecka, månad eller ett år, det tar tid och kräver mycket arbete. Prata med någon, bär inte på allt det svåra ensamma.
    Ni är inte ensamma!
    xoxo
    20 okt 2008 08:05

  • Livet är inte lätt. Ibland kan det också vara svårt att verkligen avgöra vem som är sjuk eller vad som är ett sjukt beteende.
    Jag har växt upp med en psykiskt sjuk mamma och känner först nu i 39 års ålder att jag med lugn och tillförsikt verkligen kan möta andra människor bl.a ungdomar i mitt arbete som lärare och se DEM.
    Jag har också förstått att alla har något de bär på även om det inte är en psykiskt sjuk förälder eller en missbrukande förälder så finns det andra saker som kan kännas tunga när man är ung. Att känna sig annorlunda. Ett handikapp. Eller en sorg. Eller något annat.
    Jag vet att det kan vara svårt att lita till de vuxna som står till buds i samhället. Men jag skulle vilja säga till alla som är unga idag att man behöver EN bra förebild. Våga sök er till en vuxen som verkar schysst och orkar lyssna eller en jämnårig. Det är svåra grejer att prata om. Man måste våga prata eller skriva ner sina tankar och känslor för att lätta på det inre tryck som ångesten och oron är.
    Susanne
    04 nov 2008 08:07