Sammanfattning av problemet från nätet (AACAP)
När man förklara för ett barn om hur en psykisk sjukdom påverkar en person, kan det vara bra att göra en jämförelse med en fysisk sjukdom. Till exempel, många människor blir sjuka med en förkylning eller influensa, men bara ett fåtal blir riktigt sjuk med något så allvarligt som en lunginflammation. Människor som har en förkylning brukar kunna fortsätta med sina normala aktiviteter. Men om de får lunginflammation, måste de få medicin och kan behöva åka till sjukhuset. På samma sätt är känslor av sorg, ångest, oro, irritabilitet eller sömnproblem vanliga för de flesta. Men när dessa känslor blir mycket starka, varar under en lång tid, och börjar störa skola, arbete och relationer, kan det vara ett tecken på en psykisk sjukdom som kräver behandling.
När man talar om psykiska sjukdomar bör föräldrarna:
- kommunicera på ett enkelt sätt.
- kommunicera på en nivå som är lämplig för barnets ålders- och utvecklingsnivå.
- ha diskussionen när barnet känner sig trygg och bekväm.
- noga iaktta barnets reaktion under hela diskussionen.
- senarelägga eller avvakta ifall barnet blir förvirrad eller ser upprörd ut.
Barn i förskoleåldern
Små barn behöver mindre information och färre detaljer på grund av deras mer begränsade förmåga att förstå. Förskolebarn fokuserar främst på saker de kan se. Till exempel kan de ha frågor om en person som har ett annorlunda utseende eller som beter sig konstigt. De kan vara mycket medvetna om människor som gråter och ser upprörda ut, eller som skriker argt och högt.
Barn i skolåldern
Äldre barn kanske vill ha mer detaljer. De kan ställa fler frågor, särskilt om vänner eller familj med känslomässiga eller beteendemässiga problem. Deras oro och frågor är oftast mycket enkla som: "Varför gråter den personen? Varför dricker pappa och blir så arg? Varför pratar den personen med sig själv?" De kan oroa sig för sin säkerhet eller oroa sig för sin familj och vänner. Det är viktigt att svara på deras frågor direkt och ärligt och att lugna dem i deras oro och känslor.
Tonåringar
Tonåringar i allmänhet kan hantera mycket mer information och ställa mer specifika och svåra frågor. Tonåringar pratar ofta mer öppet med sina vänner och kamrater än med sina föräldrar. Som ett resultat kan vissa tonåringar ha en felaktig bild av psykiska sjukdomar. Tonåringar svarar mer positivt på en öppen dialog som inkluderar att ge och ta. De är inte lika öppna eller lyhörda när en konversation känns ensidig eller upplevs som en föreläsning.
Att prata med barn om psykisk ohälsa kan vara ett tillfälle för föräldrar att förse sina barn med information, stöd och vägledning. Att lära sig om psykiska sjukdomar kan leda till förbättrat erkännande, tidigare behandling, större förståelse och medkänsla, och minskad stigmatisering, särskilt om barnet och deras familj är en del av en kultur där prat om psykisk sjukdom är tabu.
Anonym - del 2
11 feb 2020 19:05