Det hade varit en trevlig kväll, hela familjen hade varit på middag. Alla hade pratat, ätit och druckit gott. Pappa var på bra humör, han bubblade på och skrattade lite. Efter middagen åkte vi mätta hem, men pappa kom inte med in. Istället gick han ut i garaget och grejade lite. Mamma kom för att fråga när han skulle komma in och han svarade att han skulle komma om fem minuter. Fem minuter blev en halvtimme och jag minns att jag fick en SJUK tanke i mitt huvud om att pappa skulle hänga sig, mamma gick ut i garaget för att säga godnatt och det första hon ser är pappa, med slutna ögon och fötterna en decimeter ovanför marken. Panikslagen springer hon in till mig och skriker att pappa har hängt sig, jag springer ut med henne till garaget och skriker åt henne att ringa ambulans. Jag sliter ner pappa och springer efter en kniv, det där äckliga repet satt så hårt runt hans hals. Jag skar både honom och mig när jag skulle få loss det. Försökte lyssna efter hans puls med det enda jag hör var min egna. Det kändes som timmar innan ambulansen kom, jag försökte få igång hans hjärta och andning, hela jag bad, önskade, HOPPADES att pappa bara skulle hosta till. Men han var helt tyst...
Ambulansen kom tillslut och mamma och jag kunde bara hjälplöst stå och titta på medans ambulansmännen försökte rädda hans liv. Mamma hade ringt min bror också, så han kom ner precis när de skulle ta med pappa till akuten. Vi fick åka i en annan ambulans ner. Jag satt och kräktes hela vägen till sjukhuset och minns att jag bad till gud att han skulle ge oss pappa tillbaka..
När vi var framme fick vi gå in i ett rum och vänta.. VÄNTA?!?!
Tillsist kom de in och beklagade att de inget kunde göra... Jag minns den känslan av att mer än halva jag dog med pappa.. Mer en halva mitt hjärta brast i småsmå bitar. Jag satt med pappa i flera timmar. Bara höll om honom och pratade med honom. Min fina fina lilla pappa. Min ÄLSKADE PAPPA!
Jag vill att du ska veta en sak, du har gjort mig till den människan jag är idag. Jag är så OTROLIGT stolt över att ha fått chansen att vara din dotter och inte minst av allt är jag stolt över dig pappa. Du har stått ut med en massa skit så himla länge. Och nu slipper du allt sånt. Nu ska vi vårda ditt minne och hålla din fana högt ! Du är och kommer ALLTID förbli min förebild, allt gott du uträttat under alla år är mer än vad man ska behöva.
Glöm inte mig pappa, för jag kommer ALDRIG NÅGONSIN att glömma dig.
Jag Älskar Dig Pappa // Din Dotter
Brusten.
05 jan 2011 02:06