Jag kan bara säga att jag känner igen mig så väl i dina beskrivningar, trots att det har gått så många år. Jag är mitt i livet med egna barn och jag har byggt upp mitt eget liv. Min mamma kan jag inte bota, speciellt som hon inte vill inse att hon är sjuk. Hon styr min pappa fullständigt, han är hennes slav. Jag har brutit med dem eftersom de får mig att må pest, jag får värk, antagligen ångesten som yttrar sig så. Det är inte lätt att bryta med sina föräldrar men för mig var det min räddning. Jag har förmånen att hitta en man som har stått kvar vid min sida även när min mor försökte med alla medel att få honom att försvinna. Författarna till Dallas måste ha fått sitt stoff någonstans. Det enda sättet är att bryta sig loss och forma ett eget liv. Det är jättejobbigt för kontroll är ett maktmedel för en förälder som fungerar så här. Det första steget är att våga tala med andra, vilket är svårt för man känner att man inte får tala med andra. Det känns som man förråder sin förälder. Det är ett sätt att behålla makten över en som föräldern använder. Jag känner fortfarande av detta. Jag känner det även när jag skriver på Kuling. Det är ju genialt, genom att få en att vara tyst så kan de utöva sin makt i fred. Det är hemskt. När du vågar tala gäller det att försöka hitta rätt människor. Gå inte på den missen att finna fler människor som fungerar som din förälder. De har luktsinne för att finnas där för att ta emot förtroenden och sen faller de dig i ryggen och utnyttjar dig. Lita till dig själv, du VET vilka du kan lita på. Det är bara det att uppväxten har lärt dig att inte lita till din egen känsla. Hitta bra vänner som du kan lita på, det är en jättebra ventil när du behöver prata. När det gäller partner, använd din känsla så du inte hittar en som fungerar som din förälder. Bygg ut din plattform och få trygghet, det är svårt men det går. Läsa böcker som t.ex. av Tommy Hellsten, de hjälper och ger stöd. Du är bra som du är och du har rätt till ett bra liv och du är den som bestämmer över ditt liv! Jag önskar dig lycka till och jag skall fortsätta kämpa att få ett bra liv av resten av mitt liv.
Fia