Hej, ville bara säga att du inte är ensam. Nu vet du det när du har hittat den här sidan. Jag trodde också att jag var den enda, fram till dess jag själv hittade den här sidan. Har en förälder som är psykiskt sjuk, prevcis som du. Just nu går jag hos en kurator på skolan. Det känns lite bättre efter allt som har hänt...Men precis som du så skär jag mig inte, jag är inte deprimerad, men inte superlycklig för det.Jag vill heller inte att mina framtida barn ska få uppleva det jag har fått uppleva. Så du är inte den enda som går och oroar dig över att få samma sjukdom som ens förälder. Min pappa blev sjuk då jag var tolv...lite äldre än du. Försök att inte oroa dig, då känns saker bara värre, och ännu jobbigare. Lätt att säga, men försök att tänka på nuet istället. Även om nuet inte är det roligaste just, det finns en ljus framtid, man måste bara försöka se den. Även fast det inte går varje dag, men ibland.