Hej du!

Min pappa är narsistsisk och jag har på sista tiden börjat önskat livet ur honom. Han har aldrig sett mig. Han ser bara det praktiska och om jag presterar eller inte. Han har aldrig funnits för mig känslomässigt. Jag brukar ofta tänka dessa tankar om att det vore bättre för ossa lla om han dog, speciellt innan jag ska somna in. Jag skäms sedan morgonen efter att jatg tänkt såhär och jag har försökt slå dessa tankar ifrån mig. För tänk om han verkligen skulle dö?

Han är en arbetnarkoman och jag vet inte om det hänger ihop eller är tyoiskt för narsistiska människor? Men eftersom han är en sådan kan han rent tekniskt sätt jobba ihjäl sig. Jag vet inte varför jag känner det jag känner. Jga vill inte att han ska dö, men jag orkar heller inte med sitsen som är just nu.

Så fort något är jobbigt i hans liv så ska JAG stå till svars. Vi har haft enorma gräl, men jag låter dem bero numera. Jag orkar inte bara. Säger bara att han får ta aoch avreagera sig på någon annan. Även min mamma känner sig drabad och jag är så orolig för henne ibland åd hon har svårt att stå på sig och hon dansra helt och hållet efter hans pipa. Vet inte vad jag kan göra för jag vill finnas för henne men inte för honom. Jag vill inte välja sida.