Kuling.nu

Mötesplatsen för dig som har en förälder med psykisk sjukdom

Hej!

Ja, att vara anhörig är extremt jobbigt! Jag lever också med en sambo som har problem, problem som uppdagades för mig strax efter det att vår gemensamma son föddes. Jag älskar min son oerhört mycket, men jag måste säga att om jag hade känt till min sambos problem innan jag blev gravid så hade jag inte velat vara kvar i förhållandet. Det kom som en fullständig chock för mig att behövba upptäcka vad han har gjort under inflytande av sin "sjukdom" eller vad man nu ska kalla det. Nu har vi en son ihop och jag kan inte bara lämna hans pappa hur som helst, måste se till att han får den hjälp han behöver o s v, utan mig kommer han inte att ta emot professionell hjälp. Jag lever som i ett fängelse. Håll i minnet att detta kommer att påverka dig resten av ditt liv, om du väljer att stanna. Om ni skaffar barn så kan det finnas vissa saker som är ärftliga dessutom...kolla upp det....jag tycker att du ska lära dig så mycket du kan om din sambos problematik så att du kan förstå den först och främst. Först efter det tycker jag att du kan ta ställning till om du ska stanna kvar eller inte. Ta inte på dig hans problem. Du ska inte ta hand om honom! Ingen mår bra av att alltid behöva ta hand om sin partner, tro mig. Du har hela livet framför dig och du måste se till ditt eget bästa först och främst!!!!

Kommentarer till det här inlägget: [Upp en nivå]