Du sätter dig själv i första rummet och håller dig undan, vilket är bra. Ger du efter kan du förlora tron på dina medmänniskor och det är mindre bra.
Du försöker hålla en rak och öppen konversation, det fungerar sällan i gamla sällskap. Det finns en anledning att de inte har bjudit in dig tidigare.
Jag tror inte det beror på dig, i så fall hade de inte använt standardiserade ursäkter utan istället sagt som det var. Att de har problem själva att ta hand om.
Fem procent har ingen att fira Jul med så du är inte ensam, ytterligare tre procent är ofrivilligt ensamma och några få procent bryr sig inte längre och kallar det självvalt, men firar gärna med andra om och när de kan.
Det är lite luddigt med överlappningar men minst en på tjugo firar Jul ensamma, i storstäder kanske närmare en på tio.
Råden är alltid desamma; använd Facebook i första hand, om du är yngre kan du prova Instagram och lägga upp en bild som säger allt.
Internet ger också möjlighet till vänskap på distans, så man kan till exempel plocka upp gamla vänskapsband och blåsa nytt liv i dem (men videolunch är mest en plojgrej de kör med på film).
Att starta ett evenemang som; äta bröd och gråta på golvet och sätta datumet till nyårsafton kan ge 38 000 nya vänner som vill delta. Men som killen bakom evenemanget sa; hur skall jag kunna lipa ensam med min brödskiva när ni alla tittar på? Ironin bakom eventet gick förlorad.
Grupper fungerar alltid och de finns redan. Vanligtvis är det nyinflyttade, vi svenskar är bra på vänskap, men vi håller för hårt i dem vi redan har. Leta reda på lokala grupper och gå med där.
Prova att bli volontär. Volontärbyrån vill alltid ha folk, men det kan variera från stad till stad. Det finns också evenemang som riktar sig till ensamma som stadsvandringar och julbord.
Jag anser att vara aktiv är alltid ett plus, men det finns väldigt mycket oskrivna regler som varierar från stad till stad. Det gör det problematiskt i början av nya bekantskaper, men man lär sig snabbt!
Lite är sånt som uppstår när man vill förändra något, det händer hela tiden när en förbättring visar sig bli en försämring istället. Senaste byggboomen är ett bra exempel.
Man byggde bort bostadsproblemen, men man måste vara mycket nära vänner för att samsas på så små ytor. Jag tror ingen anklagar lägenheten för att folk slänger julgröten i golvet, men irritation är något som smyger sig på folk. Fågelholkarna de bygger idag är för att föda upp ungar, inget annat.
Förrförra seklet löste folk trångboddheten med att gå på lokal. Idag är det ofta omöjligt eftersom hyrorna i de nybyggda affärskomplexen måste betalas. Det går inte att hålla de gamla ölsjappens priser på mat eller konditoriernas egna hembakta bullar.
Visst försvann alla slitna fasader, men ingen ville sitta där dagarna i ända för att umgås med de nya priserna. De nya bostäderna var större så folk bjöd på fika hemma.
Vad jag vill ha sagt är att vi sätter krokben för varandra genom att gnälla. Tjat föder förändringar, men sällan sånt vi ser som förbättringar.
Ibland sammanfaller olika grupperingars agenda och det blir ändå mer obehagligt. Man skall avskaffa julen för att den är för kyrklig, hednisk eller kommersiell. Hur ska de ha det? Men så länge det rör sig om att förstöra för andra så hittar de ändå gemensamma krafter att jäklas med majoriteten.
Grubbla inte ihjäl dig varför arga människor är arga, varför inte vänner vill veta av dig just då eller motsvarande känslor de förmodligen inte vet själva. De flesta vet hur olust känns utan att kunna förklara var det kommer ifrån, vissa hanterar det bara sämre än andra.
Hitta de människor DU vill umgås med genom att öppna dörren för andra. Finns ingen grupp så starta en egen, var rädd om julstämningen, den försvinner inte om man inte vanhelgar den.
Karl-Henrik
17 okt 2017 02:53