Kuling.nu

Mötesplatsen för dig som har en förälder med psykisk sjukdom

Mina föräldrar respekterar inte mig

Skriv svar

Till forum

  • Hej, jag har ett STORT problem.

    Jag är 20år och bönar och ber om att få flytta ut hemifrån. Men för att jag ska kunna göra det så är jag trots allt beroende av att mina föräldrar supportar mig till detta.

    Jag har 3 äldre bröder som flyttat ut hemifrån, så jag är yngst av syskonskaran. Men jag vill flytta och har hittat ett bra ställe där både kommunens försörjningsstöd är beredd att hjälpa mig och också Försäkringskassan.

    Anledningen till att jag vill flytta är för att min familj och släkt överlag är EXTREMT dysfunktionell. Plus att jag själv är diagnostiserad för Asperger Syndrom och skulle behöva mera utrymme för att må bra och orka med vardagen.

    Mina föräldrar vill inte att jag ska flytta, trots att jag har ålder inne till att få flytta. Utan att veta helt säkert så tror jag att både mamma och pappa lider av några diagnoser som dom känner att det inte längre värt att kolla upp då dom är så pass gamla säger dom så att det spelar ingen teater för dom så att säga.

    Efter att jag tidigare tvingat mig själv till att läsa några av mammas dagböcker så vet jag att hon tidigare har lidit av extremt mycket ångest.

    Jag vill inte behöva känna mig inlåst i en cell såhär för resten av mitt liv.

    Min mamma har inget jobb och har i stort sett hela livet byggt sin identitet på oss barnen. Det känns allt så EXTREMT ”toxic” iallafall att jag inte skall få flytta hemifrån för att det påverkar mamma och pappas makt över mig.

    Och det spelar ingen roll hur ofta jag konfronterar dom. För då skall dom vända allting mot mig istället, att det är jag som gör fel.

    Jag vet vad mina problem är och det är INTE att inte kunna se vad dom gör och hur det får mig att känna.

    Det känns nästan som att jag skulle behöva kontakta en advokat för att dom skall lyssna på mig.

    Jag vet inte vad jag ska göra! Snälla hjälp mig från denna misär!
    Anonym
    19 aug 2021 10:42

  • Hej

    På vilket sätt är du beroende av att dina föräldrar supportar dig till att flytta?

    Du skriver att du hittat ett bra ställe, och att både kommunens försörjningsstöd och även försäkringskassan är beredda att stötta dig.

    Om du nu har fixat så att din ekonomi kommer att fungera (genom försörjningsstöd och bostadsbidrag, antar jag?) då finns det ju inget som hindrar dig att faktiskt göra som du vill.

    Du är myndig, och dina föräldrar kan - rent juridiskt - inte alls tvinga dig att bo kvar. Huvudsaken är att du har ordnat din försörjning så att du kan betala för hyra, mat och kläder osv.

    Om du känner att du behöver praktisk hjälp att hålla i din ekonomi - att sköta en budget och betala räkningar i tid - så kan du prata med kommunens socialtjänst och diskutera olika lösningar för dig. Det finns hjälp att få. Om du behöver flytthjälp så prata med dem också.

    Kanske har du även några bekanta som du skulle kunna fråga, när det gäller att bära flyttkartonger och fixa en bil att köra med? Fundera på vilka du skulle kunna fråga. Och har du ingen så prata med din kontakt inom försörjningsstöd och berätta hur det ligger till.

    Du har rätt att flytta hemifrån precis när du vill, eftersom du fyllt 18, oavsett vad dina föräldrar tycker. Huvudsaken är att du har planerat för hur du löser din ekonomi.

    Det är ju verkligen inte roligt om dina föräldrar vägrar släppa dig. Om de blir hotfulla och arga, eller gråter förtvivlat, för att du vill frigöra dig så behöver du be någon om hjälp. Varje ung människa ska flytta hemifrån en dag. Det måste alla föräldrar acceptera.

    Prata med din kontakt inom kommunen och berätta om din situation, så kan ni gemensamt hitta en lösning. Om inte den personen kan hjälpa dig, så kan hen i alla fall hänvisa dig vidare till rätt person.

    Antingen skulle du kanske kunna be om att få samtala med dina föräldrar hos en familjerådgivare, så att du i lugn och ro kan förklara för dina föräldrar att du är myndig nu och behöver flytta hemifrån. Eller, om din situation är farlig för dig, att du tror att dina föräldrar kommer att göra dig illa om du försöker flytta då behöver du en annan sort hjälp. Allt det här kan du prata med socialtjänsten om.

    Det viktiga är att du berättar hur det ligger till, så att de förstår vilken sorts hjälp du behöver.
    K. som tänkte sluta skriva här. Och hoppas att någon annan fortsätter svara nu.
    23 aug 2021 14:42

  • Hej igen Anonym

    Jag förstår ju att det måste vara svårt att flytta när ens föräldrar inte vill det, och när de vänder allt emot dig, som du skriver.

    Det är en svår situation.

    Du behöver prata med någon som kan hjälpa dig att våga flytta, trots att dina föräldrar inte supportar dig till det.

    Du måste våga ta klivet. Frigöra dig.

    Men som sagt, jag vet inte hur din situation ser ut, hur "toxic" den är, som du skriver. Om du tror att dina föräldrar kommer att göra dig illa ifall du försöker flytta så måste du ta det försiktigt. Och be någon om hjälp.

    Prata med socialtjänsten och berätta hur din situation ser ut. Så kan ni tillsammans finna en lösning.

    Det allra bästa är ju om du kunde få hjälp att prata med dina föräldrar - inom familjerådgivningen till exempel - så att du får chans att berätta hur du känner och tänker och att dina föräldrar är tvungna att lyssna då. Så att de kanske kan förstå dig.

    Men det går ju bara ifall dina föräldrar är öppna för att samtala. Om de inte är beredda att göra det så måste du hitta en annan lösning.

    Som sagt, du är myndig och rent juridiskt kan dina föräldrar inte tvinga dig att bo kvar hos dem. Men om de hotar dig, eller är jobbiga på andra sätt, så behöver du be någon om hjälp i din närhet.

    Prata med socialtjänsten som du redan har en kontakt med. Om du inte vill prata med dem kan du kanske prata med en vän, eller någon annan du litar på. Kanske en kurator på en vårdcentral kan stödja dig, till exempel. Eller en diakon i kyrkan. Diakonerna i Svenska kyrkan är ofta utbildade socionomer eller sjuksköterskor och de är vana att prata om sådana här saker. Och det kostar inget att prata med dem. De har tystnadsplikt. Det är bara att mejla eller ringa och boka tid.

    Det viktigaste är att du hittar någon att prata med som känns rätt för Dig.


    Ta hand om dig, och självklart ska du flytta hemifrån när du vill det.
    K.
    02 sep 2021 19:46

Skriv svar

  

Alla svar granskas innan de publiceras.