Kuling.nu

Mötesplatsen för dig som har en förälder med psykisk sjukdom

Mamma som är full

Skriv svar

Till forum

  • Hej jag är en tjej på 14 år, min mamma dricker ungefär dagligen (när hon är ledig) och då har hon massa olika sidor som kan ändras snabbt arg, ledsen och snäll. Och hon lovar hela tiden att hon ska sluta dricka men dagen efter så gör hon de. Ibland så blir jag så arg när hon dricker så jag säger massa saker till henne utan att tänka. Jag vet inte hur jag ska få henne att sluta, jag gick till socialen ett tag utan att mina föreldrar visste det men de fick reda på de och mamma blev jätte arg. Jag behöver tips
    Anonym
    05 jun 2021 01:18

  • Jag tycker du ska gå till socialen igen. Dom måste hjälpa dig.
    Eller att du går till psykiatrin. Tror dom har en akutmottagning för barn..
    Ellen
    09 jun 2021 09:25



  • Hej Anonym tjej,

    Socialtjänsten borde kunna hjälpa dig. Vilka tips och råd gav socialen dig förut?

    Problemet är att du vill kunna ändra på din mamma, du vill få henne att sluta dricka. Men det går inte. Om hon dricker nästan varje dag så har hon fastnat i ett beroende, och då behöver hon andra vuxna som kan hjälpa henne att komma ur missbruket. Hon behöver professionellt stöd, och hon måste själv vara motiverad till att ta emot den hjälpen.

    Det du kan göra är att försöka skydda dig själv. Släpp ansvaret som du känner för din mamma. Det är inte ditt ansvar att få henna att sluta dricka. Hur mycket du än försöker få henne att sluta så kommer hon inte göra det ifall hon inte är motiverad själv, och ifall hon inte får hjälp av andra vuxna.

    Om man har blivit beroende av något så är det jättesvårt att sluta på egen hand. Så hon behöver hjälp av någon professionell vuxen som är van att hjälpa människor i hennes situation. Och du kan inte hjälpa till med det.

    Du behöver istället tänka mer på dig själv. Vad behöver Du i den här situationen? Vad kan du göra för dig själv så att du ska må så bra som möjligt Trots att din mamma dricker för mycket?

    Det är ju obehagligt när ens föräldrar blir arga. Men du har rätt att prata med andra vuxna om hur du har det och hur du mår. Det var bra att du sökte hjälp förut. Om du tycker att det kändes bra att prata med dem på socialen så tycker jag att du ska vända dig till dem igen.

    Annars kan du t.ex. vända dig till Ungdomsmottagningen på nätet (Umo) https://www.umo.se/att-ta-hjalp/hit-kan-du-ringa-maila-eller-chatta eller till Barnens Rätt I Samhället (BRIS) https://www.bris.se/for-barn-och-unga/just-nu

    Om du vänder dig till BRIS eller Umo så kan du vara anonym. Du behöver inte berätta vad du heter eller vem du är, och då kan du få hjälp utan att dina föräldrar behöver få veta det.

    Sök hjälp på Umo eller BRIS. De kan stötta och hjälpa dig i den här situationen.

    K.
    10 jun 2021 09:48

  • Som barn kan du inte göra något åt en vuxen persons alkoholproblem. De lyssnar inte ens till äldre eller auktoritära personer som exempelvis läkare.

    Du varken skall eller vill vara förälder till din egen förälder. Det förstör er sunda relation som ni hade innan problemen kom upp till ytan.

    Naturligtvis skall du göra det du kan som att kontakta socialen, men kom ihåg att det inte är du som bär på sjukdomen.

    Missbruk kan alla drabbas av så det är inte på något sätt skamligt. I en normal skolklass känner eller har var tredje elev en närstående som missbrukar alkohol.

    I stort har var tredje person har någon som de känner mycket väl med missbruksproblem i någon form. Familjer, släkter och vänskapskretsar är ganska stora, så det är därför det blir så höga siffror.

    Ingen fryser ut personen innan de vält julgranen eller ställt till med något annat som de övriga inte accepterar. De flesta har gjort något de ångrar när de varit fulla, det är därför de är så förlåtande.

    Barn kan inte förlåta i samma anda eftersom de är beroende av föräldrarnas omvårdnad. Det är tungt att bära på så mycket oro när föräldrarna under de första 20 till 30 åren är de första man frågar om råd eller ber om hjälp att fixa saker.

    Det blir lite som att växa upp med två träben och en ryggsäck full med stenar och hoppas man slipper ränna i trappan i onödan. Småsaker läggs på hög om ingen håller efter i oredan som de vuxna skapar.

    Missbruk sägs “kidnappa” hjärnan och det stämmer till en viss del. Allt som riktas mot hjärnans belöningssystem kan slå fel utan att man behöver stå och skrika sjukdom till de som drabbas eller deras anhöriga.

    För att klassas som sjukdom måste det innebära skada och men för den drabbade och omgivningen. Man kan äta sig till en hjärtattack, spela bort familjeförmögenheten eller tutta eld på pengar och kalla det för att röka.

    Slösa inte bort din energi på att vara arg på henne. Bli arg på de som tvingar dig att ta itu med detta ensam. Hennes bekantskapskrets borde vara större än din med tanke på åldersskillnaden och någon av dem borde ha reagerat.

    Jag tror inte du var bjuden till deras fester eller ens var född när problemen började. Då hade det varit enklare att tala henne till rätta. I början vill de sluta, vissa klarar av det andra inte.

    Men de är ändå missbrukare! Om man lägger av helt och klarar att dricka så var man inte det från början (en del har dåligt inflytande utifrån). Andra är nyktra alkoholister och avstår helt för att de inte kan dricka överhuvudtaget.

    Jag vill inte göra dig ledsen, men du kan inte “bota” hennes hjärna, det måste hon göra själv. Du behöver inte terapi, men hon borde gå och tala med någon. Problemen är enklast att lösa om man koncentrerar sig på dem som har det.

    Att jag inte säger “gå med i en grupp” beror mycket på att alkoholproblem är så pass vanliga att det finns en risk att du INTE känner igen dig i de andras berättelser. JAG känner inte igen mig i mina syskons berättelser av den enkla anledningen att det är en viss åldersskillnad.

    Att ha läst om problemen i skolan gör dig lite extra uppmärksam (vilket bara är bra). Jag tycker personligen att det är bra att du är orolig och vill henne väl. Samtidigt vet jag vilket stort ansvar det är för ett barn. Du borde göra normala saker man gör i din ålder, tonåren kan man inte få tillbaka och kan inte återupplevas. Ingen vill vara en medelålders tant eller farbror som som festar loss på ett inbillat studentflak.

    Ta varje dag som den kommer och tänk inte för mycket på morgondagen. I din ålder är den bästa medicinen långa sovmorgnar. Försök orka med skolan, för kompisarnas skull om inte annat. Du behöver miljöombyte precis som vi vuxna mår bra av att komma hem efter en arbetsdag.

    Kom ihåg att du tjatar för hennes skull och ignorera att hon blir förbannad. Det jag tycker är jobbigast är att gamla alkisar påminner så mycket boxare. Alla hjärnskakningar de får när de har minnesluckor gör att de blir senila tidigare eller blir personlighetsförändrad. Många skrattar bara när de ramlar ur taxin eller cyklar in i rabatter.

    Ungefär som när amerikanska fotbollsspelare skrattade åt hjälmkravet, idag vet de bättre. Nu är det nästan omöjligt att få en sjukförsäkring trots att de har mer skydd än i andra sporter. Din mamma har säkert inte varit så full ännu, men det är bra att du tänker på hennes hälsa. Speciellt levern tar stryk av drickandet, så man bör alltid dricka med måtta.

    Saker som betraktas som normala som vin till maten och likör till kaffet har lite att göra med missbruk. Man måste överkonsumera till en viss del innan man förstör belöningssystemet helt. Vuxna borde inte dricka alls för att föregå med gott exempel och lämna barnen hemma när de vill fira med jobbet och kompisar.

    Jag menar bara att gör inte som man blir tillsagd, man gör som kompisarna. Av dem kommer alltid några vara alkoholister och man bör inte låta dem bestämma hur fort eller hur mycket någon annan skall dricka.

    Människor missbrukar allt från svordomar till Instagram, så att droger existerar är inte pudelns kärna. Det är vår, allas skyldighet att skydda barnen precis som man skyddar dem från allt annat. Det som skyddar i trafiken fungerar på allt annat. Information, regler och lagar och bra myndigheter och ansvarsfulla vuxna.

    Stötta din mamma när hon försöker, uppmuntra henne att söka vård igen om hon misslyckas, men ta inte hennes problem som ditt personliga ansvar. Om du mår bra själv orkar du älska henne när hon som mest förtjänar det. Lycka till!
    Laban
    11 jun 2021 19:55

  • Hej!
    Jag var i samma sits som dig när jag var yngre, från att jag var 4 år tills jag var 19 år. Jag kämpade och bråkade med min mamma hela tiden för att hon skulle sluta dricka. Som du säger så lovar dom om och om igen att dom ska sluta, men det gör dom inte. Efter ett tag förstod jag att hon inte kommer kunna sluta utan hjälp eftersom det är en sjukdom. Jag förstod också att hon inte kommer sluta om hon inte själv bestämmer sig för att göra det. En dag gjorde min mamma bort sig totalt, och då fick jag nog. Jag ringde till socialen, och även till 1177. Efteråt körde jag och min syster in min mamma till akuten för hennes alkoholproblem, det var där min mamma förstod hur illa det var. Hon hade även jätte högt blodtryck så läkaren sa till henne att om hon inte slutar dricka så dör hon inom snar tid. Jag rekommenderar dig att prata med någon vuxen, kanske en kurator på UMO, en lärare eller någon annan i din familj. Du ska inte behöva bära på dem känslorna du gör, det är din mamma som ska ta hand om dig och inte du om henne. Hoppas de blir bättre snart <3
    Thea
    12 jun 2021 17:20

Skriv svar

  

Alla svar granskas innan de publiceras.