Hej!
Jag tror nog inte att det finns något som är "normalt", inte för att vara negativ mot dig. Min mamma har en psykisk sjukdom och det enda hon har gjort är att ha brytt sig om sig själv, alla hennes behov ska komma först. Jag och mina syskon mår inte speciellt bra efter allt som har hänt, men hon kan inte fatta varför. Varför vi inte vill prata med henne vissa gånger, varför vi inte vill träffa henne vissa gånger. Hon fattar inte varför vi ibland tycker att hon är jobbig som vill prata heela tiden, när hon bara bryr sig om sig själv och att hon ska må bra. Jag har hatat henne, tro mig. Det var vissa gånger som hon kunde ringa och smsa 20 gånger på en dag och jag ville bara lyfta telefonen och be henne dra år helvete. Förresten så bor jag i ett fosterhem och har gjort det i snart 3 år. Men det är en sak som jag har lärt mig under alla dessa år, och det är att jag bara har en mamma. Jag kan hata henne hur mycket som helst men hon är i ett tillstånd där hon inte förstår bättre, hon kan inte fatta varför jag mår dåligt. Det enda jag vill höra är ett enda förlåt ifrån henne för allt hon har gjort. Men jag har lärt mig att uppskatta livet mer, att oavsett vad så kommer hon alltid att vara min mamma. Och varje dag försöker jag "lära känna" min mamma på nytt. Man ska ta tillvara på allt man har.Om hon är i det tillståndet så säg att du vill ha en ursäkt, försök att gå vidare. Jag har också varit/blivit ledsen när jag såg alla mina vänner med deras mamma, när dem gick och fika med deras mamma osv. Men jag mår inte bättre av att gå omkring och vara sur, ledsen och frustrerad. Jag har gått vidare. Och det borde du också göra innan det förstör dig inifrån. Hoppas att allt löser sig för dig och att du får det bättre. Ha det bäst.
Någon som vet
24 mar 2014 16:53