Vi vuxna barn till psykiskt sjuka föräldrar kan nu välja att se till att själva må bra, trots att andra inte gör det. Vi har inget ansvar för nån andras känslor, bara våra egna känslor.
Om jag stannar upp och känner in i lugn o ro o ensam i skogen, vid havet eller en sjö eller varför inte i min egen kammare.
Var inte rädd för dig själv. Vi har bara blivit påverkade av de sjuka vuxnas problem. Nu är problemet vi själva och det går att göra något åt.
Sluta skylla på andra, så gör ju våra föräldrar om vi inte "älskar dom genom att offra oss själva för dem".
Det kommer till oss det vi behöver bara vi stannar upp o känner efter vad vi själv önskar.
Låt det ta tid, långsamt kommer man längst.
Det finns grupper och du kommer att möta människor som ger dig spegling på dig själv. Till slut blir det lugn o ro efter all den bearbetning vi själva måste göra. Sök inte färdiga svar. DU har dina svar inom dig.
Våga göra ingenting, som Tommy Hellsten skriver i en av sina böcker. Barndom t ex.
Jag har själv gått igenom förändrande bearbetning, till slut blev jag kallad INFANTIL på försäkringskassan. Då la jag ner mina vapen och vänta in vad jag behöver och jag sluta hetsa upp mig o springa efter saker utifrån.
Det spelar ingen roll hur det ser ut runt omkring mig när jag är trasslig själv innuti.
Jag börja avgiftningen med andras sårade förgiftade känslor, jag hade tagit emot innan jag visste bättre.
Lycka till i livet...
Maria
29 jul 2009 20:00