Kuling.nu

Mötesplatsen för dig som har en förälder med psykisk sjukdom

bilda stödgrupp för vuxna?

Skriv svar

Till forum

  • Hej,

    Jag har länge letat efter en stödgrupp för oss vuxna barn till psykiskt sjuka föräldrar och övriga anhöriga till psykiskt sjuka människor. Jag har inte hittat någon här i Stockholmstrakten, men nu har jag kommit på tanken att man ju kan bilda en själv!

    Stödgrupp för maskrosbarn
    04 jan 2009 20:38

  • Hej,
    Ett bra initiativ tycker vi på kuling.nu. Tyvärr har vi en regel som gör att vi inte kan hjälpa till att förmedla kontakter mellan besökarna på kuling.nu. Regeln är till för att skydda våra besökare.
    Gå gärna in på vår sida "Vägar till stöd". Där finns länkar till anhörigföreningar, som på många platser har stödgrupper för vuxna anhöriga eller ordnar andra former av möten där man kan träffas.

    Kontakt med andra i samma situation kan många gånger vara ett stort stöd så vi hoppas Du hittar det Du söker.
    Katarina och Karina adm. kuling.nu
    05 jan 2009 10:08

  • Nej, jag hittar faktiskt inga länkar till anhörigstöd för vuxna i stockholm. Skulle ni kunna precicera vilka länkar det är ni menar?
    Stödgrupp
    07 jan 2009 21:31

  • Hej!

    Jag skulle oxå vara intresserad av att bilda en stödgrupp för vuxna barn till psykiskt sjuka föräldrar. Det finns inget sånt i STHLM. Jag känner bara till föreningen Källan, men de riktar sig bara mot barn och ungdomar, vilket gör mig lite arg faktiskt....Ni som jobbar på kuling - Hur kan jag komma i kontakt med människan som oxå vill bilda en grupp iom eran policy?
    Katja, 29 år
    07 jan 2009 21:37

  • Hej igen,
    om ni går in på vår sida "Vägar till stöd" och sedan går vidare till länkar så finns där adresser till anhörigföreningar. Det finns flera olika föreningar, Föreningen balans är för anhöriga till personer med depression och bipolära sjukdomar, Schitzofreniförbundet för anhöriga till personer med psykossjukdomar. Schitzofreniförbundet driver även Källan i Stockholm. Svenska OCD-förbundet Ananke är en rikstäckande ideell förening med uppgift att stödja människor med tvångssyndrom (OCD) och deras anhöriga.

    Känner ni till vilken diagnos era föräldrar har så är det lättare att hitta rätt förening. Många föreningar har möten eller stödgrupper. Jag tror att man kan maila till dem och fråga eller ringa. Tror även att det är bra gå via dem om man vill bilda egna stödgrupper. Skriv gärna igen och berätta hur det går.

    Vänliga hälsningar
    Katarina adm. kuling.nu
    08 jan 2009 12:35

  • skippa policyn,klart att man ska kunna fa medlemmarnas kontakt uppgifter!
    jonas
    09 jan 2009 20:46

  • Hej
    Det låter jätte intressant med en stödgrupp för oss vuxna, för allt jag kan hitta på nätet är grupper för barn och ungdomar. Vi vuxna som faktiskt fortfarande brottas med våra problem sedan barndomen behöver stöd av varandra i en grupp där man kan möta förståelse för problemen.
    Hälsningar Annette
    Annette
    07 feb 2009 12:32

  • Håller med om att det skulle vara jättebra med en stödgrupp för vuxna. Problemet för mig och min syster är att vi inte vet vilken psykisk sjukdom som vår mamma har. Var skall man då hitta hjälp? Har en gång försökt att få henne till psyket men eftersom hon anser att hon är fullt frisk är det väldigt svårt. På psyket kunde de inte göra något när hon väl kom dit. Vägen till hjälp känns så oerhört lång. Min syster har ätit medicin, talat med kurator, psykologer men ändå har ingen reagerat och försökt att hjälpa till. Det är lättare att bara bryta med henne och jobba med sina egna problem.
    henrik
    05 maj 2009 10:58

  • Många anhörigföreninar finns enbart i storstäderna. Det blir därför svårt för oss andra som inte bor i Stockholm, Göteborg och Malmö att deltaga. Mitt tips är därför att ta kontakt med ett lokalt studieförbund och be dem om hjälp med att starta upp en stödförening för vuxna. Studieförbunden har många kontakter ute i samhället och är oftast tillmötesgående och hjälpsamma när man kommer med idéer. Lycka till!
    En människa som valde livet
    11 jun 2009 12:49

  • Studieförbunden tar betalt o de "kurserna" kostar hundralappar.
    Går man till Al-ateen, al-anon eller ACOA så är det ideellt, man lägger endast kaffepengar i hatten. Där är man välkommen om man kan sitta med i ringen o först endast lyssna så man lär hur det går till och sedan kan man få vänner för livet.
    Bara ett tips.

    Kram...
    Ja, livet...
    12 jun 2009 13:16

  • Jag skulle åxo vilja veta vart man får tag på en stödgrupp för vuxna..bara för att man är över 20 betyder det inte att man inte kan ha det jobbigt med en förälder. Jag bor inte i närheten av någon stor stad. Finns det inga andra internetforum om detta? Tack
    Johanna
    16 jun 2009 13:05

  • Här är ännu en som letar efter en stödgrupp för vuxna barn till psykiskt sjuka föräldrar. Var kan man hitta det i Stockholm då det inte finns någon diagnos?
    Henrik
    10 jul 2009 13:49

  • Jag med! Bor i Göteborg men vet inte riktigt vart jag ska ta vägen... Det finns skizofreniförbundet men på deras hemsida står det en hel del om hur de vill se till att människor förstår sig på skizofrena människor och att de här människor får ta del i samhället. Vilket jag iofs håller med om helt och hållet men om jag åker dit och de börjar säga att jag ska ha tålamod och se pa saker från min fars perspektiv (vilket innebär att jag kommer äntligen förstår att allting är judernas fel och att svininfluensa-inentingen är regeringens försök att minska befolkningen) då är jag rädd att jag kommer strypa dom...

    Jag vet att jag kan själv leta och ringa och sånt men barnet inom mig skriker JAG VILL INTE LÅT NÅN ANNAN LÖSA DET HÄR!!!
    E.
    28 jul 2009 19:04

  • Vi vuxna barn till psykiskt sjuka föräldrar kan nu välja att se till att själva må bra, trots att andra inte gör det. Vi har inget ansvar för nån andras känslor, bara våra egna känslor.
    Om jag stannar upp och känner in i lugn o ro o ensam i skogen, vid havet eller en sjö eller varför inte i min egen kammare.
    Var inte rädd för dig själv. Vi har bara blivit påverkade av de sjuka vuxnas problem. Nu är problemet vi själva och det går att göra något åt.
    Sluta skylla på andra, så gör ju våra föräldrar om vi inte "älskar dom genom att offra oss själva för dem".
    Det kommer till oss det vi behöver bara vi stannar upp o känner efter vad vi själv önskar.
    Låt det ta tid, långsamt kommer man längst.
    Det finns grupper och du kommer att möta människor som ger dig spegling på dig själv. Till slut blir det lugn o ro efter all den bearbetning vi själva måste göra. Sök inte färdiga svar. DU har dina svar inom dig.
    Våga göra ingenting, som Tommy Hellsten skriver i en av sina böcker. Barndom t ex.
    Jag har själv gått igenom förändrande bearbetning, till slut blev jag kallad INFANTIL på försäkringskassan. Då la jag ner mina vapen och vänta in vad jag behöver och jag sluta hetsa upp mig o springa efter saker utifrån.
    Det spelar ingen roll hur det ser ut runt omkring mig när jag är trasslig själv innuti.
    Jag börja avgiftningen med andras sårade förgiftade känslor, jag hade tagit emot innan jag visste bättre.
    Lycka till i livet...
    Maria
    29 jul 2009 20:00

  • Jag är också ett "vuxet barn" som behöver hjälp från en kontaktförening.

    Det är väldigt dåligt att det inte har startats ett nätverk för oss sk "vuxna" som mår dåligt av sviterna av vår barndom som har förlorats på grund av misslyckade föräldrar och nonchalanta myndigheter.
    Rebecka
    01 aug 2009 23:33

  • Hej Maria!

    Ville bara säga att jag läste ditt brev och tyckte att du sa mycket kloka saker. Du berörde mig, tex det här med speglingen...och det sista du skrev om avgiftningen med andras sårade förgiftade känslor.
    Är själv en 30 årig kvinna, dotter till en bipolär mamma med psykotiska och paranoida inslag.
    Så, tack för ditt fina brev!
    Katja
    02 aug 2009 22:44

  • Jag har letat på nätet nu efter hjälp till vuxna anhöriga. Min mamma har gradvis blivit dålig och nu sagt att hon förskjuter mig ur hennes liv...Sklle kännas bra om det fanns ett forum att vända sig till med andra i samma situation. Vet ej alls hur dålig hon är, ingen läkare har någonsin meddelat mig något. Tror att hon blivit skadad av alla mediciner mot ångest. Ngn som har tips?
    Vuxet barn med eget barn
    Malin
    22 aug 2009 21:07

  • Hej, ännu en vuxen med psykiskt sjuk förälder, som förskjutit mig efter henne mordhot, hade det funnits tillgång till stöd för såväl vuxna som barn och ungdomar, så kanske den psykiska ohälsan i landet skulle minska. Bor i Linköping, har ringt runt till föreslagna studieförbund osv, men ingen som vill satsa på det. Glad ändå att det finns stöd för barnen, men vuxna är någons barn de med...
    Sassa
    27 sep 2009 15:18

  • Bra skrivet. Så sant så.
    Maria
    29 sep 2009 10:47

  • Jättebra med stödgrupp för vuxnabarn till psykotisk förälder.
    känns skönt att kunna dela med sig och läsa andras erfarenheter.
    Jag är en kvinna på 41 år som fortfarande har det jobbigt med min
    sjuka mamma,hon har alltid levt sitt liv genom mig,och kräver
    att få veta allt vad jag gör,och försöker hålla mig nere genom att tala till mig som till en 5-årig.Vissa dagar är hon bättre men man får alltid tänka på vad man säger och berätta för henne,för en annan dag kan hon förvränga saker,och såra
    på ett elakt sätt.Jag försöker nu att hålla distans till henne,mår bäst av det.
    Louise
    06 okt 2009 22:49

1 2 3 > »

Skriv svar

  

Alla svar granskas innan de publiceras.