Vi som är äldre än 18 då? Behöver också prata!

Skriv svar

Till forum

• hej på jag är 19 årig
  tjej som behöver värme och stöd gärna i någon slags grupp med människor som har psykiskt sjuka
  föräldrar..Har aldrig varit med i någon slags
  stöd grupp för varken socialen eller andra människor ja mött har berättat om någon sådan.
  Jo,bup gjorde det men de hörde sedan aldrig av sig.
  Har inte haft kraften att ta tag i det då det händer så mycket hela tiden..pratar med en
  på ungdoms mottagningen och har varken orkat eller hittat något bättre.
  vart tar jag vägen med min sorg?
  Det måste ju finnas en lösning!Ta hand om er

  Postat av: Linn
  08 jan 2010 00:34
  
  
• Jag är också en 19-årig tjej. Känner igen mig i det du säger. Det vi behöver är varandra, inte några kuratorer/psykologer att prata med. Tycker det suger att man på den enda sidan som finns för barn till psykiskt sjuka föräldrar inte ens kan få komma i kontakt med varandra. Chatt en gång i veckan och stängt på lov räcker inte.

  Postat av: Just Me
  09 jan 2010 12:05
  
  
• Trappan finns i uppsala. Källan finns i stockholm.
  Det är en gruppverksamhet för bla dom som har föräldrar med psykiska problem.
  Jag har själv gå på trappan 3 ggr!

  Postat av: Cecilia
  13 jan 2010 01:02
  
  
• Tackar så mkt för tipset. Är 23 år och har en psykiskt sjuk mamma. Känner mig alltid så förtvivlad, maktlös och rädd.

  Postat av: Emma
  13 mar 2010 23:43
  
  
• Hej!
  
  Jag är en 30-årig tjej/kvinna som mår bra idag, men som hade en jobbig uppväxt. Min pappa var psykiskt sjuk under nästan hela min uppväxt och jag vet hur ensam man kan känna sig som barn till en psykiskt sjuk förälder. Precis som du skriver Linn, så behöver man värme och stöd att ta sig vidare i sorgen. Jag minns hur hopplös min situation kändes under många år, och jag önskade att jag hade någon att prata med. Nu när jag blivit vuxen och fått en egen familj försöker jag finnas med som stöd och bollplank till dig som längtar efter någon att ventilera tankar med. Jag önskar också att chatten vore öppen oftare, men vi kan ju även använda forumet som en sorts chat.
  
  Kram från Anna

  Postat av: Anna 30 år
  26 mar 2010 07:58
  
  
• Hej!
  Jag söker också efter gruppmöten i Sthlmsområdet för vuxna som levt med föräldrar som har/haft psykisk sjukdom. Har ni några fler förslag?

  Postat av: Fanny
  29 mar 2010 14:05
  
  
• Hej, jag letar också efter bra gruppmöten i stockholmsområdet, Jag är 28 år och uppvuxen med en mamma som är deprimerad (och troligen manodepressiv men har inte fått en diagnos) och de senaste åren har min bror blivit alltmer sjuk i depression och psykoser. Jag har provat terapi och tyckte det var bra på sätt och vis men jag känner ett stort behov av att prata med nån som har upplevt liknande saker. Hela min barndom har jag känt mig så ensam med det här. Ingen nånsin pratade öppet om depression och ibland önskade jag att min mamma hade cancer så att andra kunde förstå hur jobbigt det var. Hela livet har jag levt med rädslan att hon skulle ta sitt liv och nu tänker jag istället så istället om min bror.
  Jag behöver stöd i det här. Det är aldrig bra att lägga locket på. Behöver empati och förståelse
  
  Känner någon till av erfarenhet om nån bra samtalsgrupp för anhöriga i Stockholm i innerstan?

  Postat av: Det är inte bara jag, vi är fler
  30 mar 2010 21:28
  
  
• Hej.
  Jag är en 25 årig tjej. Jag har funderat på att tala i en samtalsgrupp för psykiskt sjuka. Jag vet inte var jag kan vända mig. Jag har en pappa som är psykiskt sjuk, antagligen en psykosliknande sjukdom. Han har aldrig fått någon riktig diagnos. Under min uppväxt höll familjen tyst om det hela. Jag har pratat lite med en psykolog om uppväxten nu när jag är vuxen men inte mycket. Ibland tänker jag att det kanske skulle vara bra att höra på andras berättelser i en grupp ledd av en professionell person. Min pappa är den snällaste person jag känner. Han har alltid varit snäll mot mig och mina syskon men han har haft förföljelsemani och sett hallunicationer när han var i 30 års åldern, pratar för sig själv och liknande. Jag upplever mycket att psykiskt sjuka personer får en stämpel på sig. Det är mycket tabu med psykisk sjukdom. Jag har en mamma som är deprimerad tror jag och jag med och mina syskon. Är det någon av er som har kunskap vilken effekterna kan vara av att växa upp med en psykiskt sjuk förälder? Jag undrar en del över detta. Vad det ger för effekter när man är äldre?

  Postat av: Anonym
  27 apr 2010 23:01
  
  
• Jag är en 26 årig tjej som också letar efter en samtalsgrupp för vuxna! Min pappa är psykiskt sjuk och mamma var deprimerad och överkänslig så jag växte upp med att få ta hand om dem båda. När jag växte upp höll jag allt inom mig men det är först nu på äldre dar som fasaden börjat krackelera och jag kan inte hålla det inom mig längre. Jag mår periodvis väldigt dåligt över detta och det finns inte riktigt någon jag kan prata med som förstår. Jag går till en psykolog som inte heller riktigt verkar förstå och det känns som om behovet av att inte längre vara ensam växer sig allt större...

  Postat av: Just me
  05 maj 2010 00:17
  
  
• Hej!
  Jag är 21 i år och bor i Skåne, min mamma är deprimerad och det är väldigt tufft eftersom jag fortfarande bor hemma. Hon har varit psykiskt sjuk även innan och jag känner mig maktlös. Jag känner igen mig i allt det ni andra säger och skulle också vilja ha någon mer att prata med som är i samma situation som en själv istället för bara psykologer. Kanske kunde man startat något där vi alla kunde få lätta på hjärtat och prata ut?

  Postat av: Therese
  05 maj 2010 15:09
  
  
• Jag är en 26 årig tjej som också letar efter en samtalsgrupp för vuxna! Min pappa är psykiskt sjuk och mamma var deprimerad och överkänslig så jag växte upp med att få ta hand om dem båda. När jag växte upp höll jag allt inom mig men det är först nu på äldre dar som fasaden börjat krackelera och jag kan inte hålla det inom mig längre. Jag mår periodvis väldigt dåligt över detta och det finns inte riktigt någon jag kan prata med som förstår. Jag går till en psykolog som inte heller riktigt verkar förstå och det känns som om behovet av att inte längre vara ensam växer sig allt större...

  Postat av: Just me
  05 maj 2010 18:12
  
  
• Jag undrar i fall det är normalt att man själv får lite ångest ibland då ens förälder är deprimerad? Känner också en rädsla ibland över att jag själv ska bli sjuk.. är det någon som känner likadant?

  Postat av: Maria
  06 maj 2010 22:22
  
  
• Efter många år i sjukskrivning har jag gått igenom så mycket jag kan om varför jag är som jag är och varför min mor är som hon är och hur vi påverkat varandra.'
  Jag undrar om dem som får diagnoser på måfå av olika läkare.
  Är det verkligen sjukdom att ha varit påverkad av en tilltufsad vuxen förälder?
  Ja, jag känner mig både sjuk, trött o galen, men min läkare vidhåller att jag inte fungerar bara på grund av att jag haft det jobbigt omkring mig
  Så var inte orolig du maria, läs och ta reda på fakta så blir du stark.
  Kram

  Postat av: iza
  09 maj 2010 11:33