Hej!
Hittade precis åt den här sidan, tänkte höra om någon har bättre koll än vad jag har om det här.
Jag är uppväxt med en psykiskt sjuk mamma, efter att ha läst mycket information TROR jag att hon är schitzofren. Hon har alltid varit allmänt "konstig", men som barn är det som svårt att förstå VAD som är felet, eller om det är jag själv som gör dåliga saker som gör henne konstig i sig. Hon har misshandlat mig, både psykiskt och fysiskt, under hela min uppväxt och som 12åring drack jag så mycket för att klara av vardagen att jag klassad alkoholist och det var då jag själv insåg att jag behövde hjälp. Efter många om och men hos soc så fick jag efter några år flytta till ett familjehem och fick en bra fortsatt barndom upp till det jag fyllde 18 och fick flytta "hemifrån" & bli vuxen :) När jag var 17 uppstod en situation som var så jobbig att jag var tvungen att tillkalla polis. Jag bad dem ta med sig en läkare som kunde göra någon slags bedömning på henne för jag klarade inte av henne längre. Jag började nästan tro att det var MIG det var fel på. Polisen och läkaren dök upp och hon blev inlagd på psyket.
Efter någon månad ringde jag till psyket för att få information om vilken sjukdom hon hade, hur hon mådde osv, eftersom det inte gick att prata och få svar av min mamma själv. Psyket hänvisade till tystnadsplikten och sa att ville jag ha information så skulle jag prata med min psykiskt sjuka mamma själv så fick hon berätta. (& för er med psykiskt sjuka anhöriga vet ju hur lätta dom är att prata med?;) )
Så, jag vet FORTFARANDE inte efter så många år vad min mamma lider av för sjukdom, då hon inte har någon sjukdomsinsikt. Har verkligen psyket/läkaren rätt att neka mig som dotter information?
Kalla mig kalla
10 feb 2010 00:30