Psykiskt sjuk mamma med flertal överdos

Skriv svar

Till forum

• Hejsan!
  Jag är en tjej på snart 26 år och har sen långt tillbaka en psykiskt sjuk mamma.Idag är jag gift och har två barn men jag kan säga att resan hit har inte varit lätt och är inte de nu heller.
  När jag bara va 8 år så börja min mamma bete sig konstigt. Hon försökte ta sitt liv när jag va 9 år gammal och sen igen när jag var 10 år.
  Jag minns klart och tydligt hur de hela gick till och hur alla tabletter bara försvann in i hennes mun och sa sedan att hon skulle DÖ.
  Hon lämna min bor och mig för att dö.
  Vilka hade vi mer...ingen. Lämnade för att komma till en främmande familj.
  Där bodde vi i 6 år.. sen flytta jag till egen lägenhet. Under min ensamma resa igenom skoltiden och mitt lilla vuxna liv så kan jag säga att jag har känt på ensamheten. Känt en stor saknad efter en fast hand och en mamma. Jag är så arg och så besviken över henne och allt hon har gjort. Och råga på allt de så gör hon så IGEN nu efter 15 år.
  Alla jobbiga minne kommer åter igen. Att ha älskat sin mamma en gång i tiden så att man skulle kunna dö för henne och hon gör så mot mig... gör mig ledsen.
  
  Livet är inte enkelt när man ständigt har den psykiskt sjuka människan inpå sig. Man blir inte av mig henne. Hon har förstört så mycket i mitt liv...
  
  Jag har så svårt för henne och att allt ska kretsa kring henne hela tiden.
  Hon gör mig så arg...
  Jag vill så gärna bryta med henne men hur påverkar de min dotter som kommer att ställa frågor... och hur blir de för min bror. Kommer han dra ett större lass när jag inte vill ha med henne att göra.
  
  Är jag ensam???

  Postat av: E.J
  28 maj 2011 18:43
  
  
• Kram kram, du är inte ensam och jag önskar Du bara kan svara på frågorna som ställs till dig. Resten ordnar sig, ska du se, hjärtat...
  Jag vet att vi väljer att tro att det är hopplöst och vi ständigt frågar varför. Tänk om vi kunde använda den energin tvärtom. Tala bara om hur Du känner, Berätta Utan bitterhet, jobba på det och du kommer igenom, ska du se...
  Svårt att ta till sig såhär i skrift, men jag har det som du även om familje- konstellationene ser annorlunda ut.
  Kram o Lycka till för Dig o din Bror...

  Postat av: mia
  30 maj 2011 10:40
  
  
• tack...

  Postat av: E.J
  08 jun 2011 15:42
  
  
• Du ska INTE känna skuld för hur du känner för din mamma.Hon hadde ett val i livet ,det hadde inte ni!! Jag har en dotter som har blivit psykissjuk,o har en son på 6 år som jag o farmor tar hand om.Det du Beskriver vill jag inte att mitt barnbarn ska gå igenom men socialen väntar alltigt tills det händer någontin innan dotTala om för din mamma det du känner ,det är bra att få ut den ilska. Många kramar o lycka till!sara

  Postat av: sara
  26 okt 2011 16:53
  
  
• E.J: Förstår precis hur du känner. Är i din ålder och har haft det ungefär likadant. Vet inte hur många gånger min mamma försökt ta sitt liv. Har inte riktigt haft någon pappa som funnits där heller.
  
  Vill bara säga att du i första hand måste tänka på dig själv, så att du inte går under. Och nej, du är inte ensam om att ha det såhär.

  Postat av: Frihet
  17 nov 2011 19:17
  
  
• Livet känns tungt och orättvist... Man har styrka ett tag men rätt va de är så hinner allt ikappp en.
  Sen händer ngt nytt... Aldrig blir man kvitt!

  Postat av: E.J
  18 jan 2012 21:23