Kuling.nu

Mötesplatsen för dig som har en förälder med psykisk sjukdom

Pappa med schizofreni

Skriv svar

Till forum

  • Min pappa har en paranoid form av schizofreni. Jag vet så lite om sånthär och vet söte hur jag ska hantera detta. Han känner sig förföljd, kan inte hålla en röd tråd i ett samtal och vissa dagar vräker han t.o.m ur sig elaka kommentarer om mig. Det är min pappa och jag vill ändå ha kontakt med honom men det är så jobbigt när han pratar osammanhängande jämt och inbillar sig helt galna saker som han låter så övertygande om att man blir livrädd.

    Hur ska jag kunna leva med honom i mitt liv när man aldrig vet vem det är man möter när man träffar honom?
    Jakob
    11 jun 2013 19:11

  • Känner igen mig.. fast mor min :(
    Skriv mer om du vill prata!
    Smiley
    25 jun 2013 23:39

  • Har själv en mamma med paranoid schizofreni, är idag 22 år och har blivit allt mer insatt i mammas sjukdom det senaste året. Finns massor om sånthär att läsa om på internet, sök på youtube "att leva med schizofreni" det är helt vanliga människor som beter sej normalt och lever helt vanliga liv, bara man får rätt behandling så finns det möjligheter många möjligheter.. tappa aldrig hoppet, vet att det är svårt, men läs lite om det och lär dej så kommer du förstå och veta hur du ska bete dej lättare :) har han.någon läkare? Någon psykolog? Får han.medicinering? Det är stressen som utlöser allt så tro mej, med rätt behandling kommer det gå bättre, har själv sett min mamma sen jag började flrstå och prata med henne mer att hon mår bättre :) våg också fråga han eller hans läkare om han har någon om just hans sjukdom :)
    viktor
    02 jul 2013 09:13

  • Glöm inte heller, han är och kommer alltid vara din pappa, kanske inte den.pappan som alla andra har men fortfarande din pappa :) hör gärna av dej om det är något
    viktor
    02 jul 2013 15:03

  • Hej ! Min mamma lider av schizofreni och bipolär sjukdom.

    Vi är 4 systrar som alltid har hjälpt till i hemmet å försökt att få
    Mamma att må bra.. Självklart så har man haft stunder då man
    Kastat kuddar på henne eller skällt ut henne ;)

    Men mamma och pappa skiljdes när jag var 10 år (21 år gammal nu) okej pappa ville att alla syskonen skulle
    Följa med honom. Vi gjorde det men på kvällen så blev jag och min andra syster orolig över
    Mamma så vi cyklade hem till henne igen.

    Vi bodde där ca, 3 år men sen så flyttade min syster till pappa igen och jag stannade kvar hos mamma.
    Vi flyttade till ett hus som vi hyrde och det gick bra. Efter att mamma å pappa skiljdes så blev man som en förälder
    Till sin mamma. Fick samtal hem om att mamma hade stulit wienerbröd på bageriet och det låg alltid nya handskar och halsdukar på hatthyllan. Hon kom gåendes med en massa cyklar och sa att man fick ta dom om dom ändå bara låg i ett dike.
    Mycke mer ha hänt men blir en hel bok om man ska skriva ner allt..
    Jag älskar min mamma och har alltid ställt upp för henne men har börjat att må väldigt dåligt skälv nu så känns som att de e dags å börja ta tag i det. Oroar mig över mamma helatiden och jag tror att ja kommer att ärva sjukdomen nu när ja har börjat att må piss.. Har overklighetskännslor helatiden och en massa ångest, plus att jag nog är hypokondriker :p
    Det är grymt jobbigt och man vill inte lämna ens förälder i sticket..

    //21 åringen
    Noomi
    01 jun 2014 20:04

  • Är 21 år och har en mamma med tillräckligt stark schizofreni för att det inte ska gå att prata med henne om något meningsfullt. Hon hade också någon sorts paranoid form förut, det verkar ha försvunnit efter medicinering.

    De tips jag har är att fråga honom hur han upplever problemen. Om detta är ett otänkbart, eller läskigt, scenario, testa då att lära dig så mycket om schizofreni och paranoia på nätet eller biblioteket. Det kan hjälpa lite, men jag förstår att problemen är mycket större. Försök sätta små mål i taget: vad kan jag göra för att förbättra den här situationen? En sak jag gjort med min mamma är att förklarat (det här tog lång tid) att hon inte får bada hela tiden (hon badar för mycket), men att hon får göra det två gånger per dag, två speciella tider. En annan sak var att hon ringde mig hela tiden, då började jag lämna telefonen hemma varje gång jag gick ut i flera månader. Sen när jag började ha på mig telefonen igen ringde hon inte ofta, kanske bara en gång när jag var ut. Om han vräker ut sig elaka kommentarer kanske det räcker med att säga att det sårar dig? Då förstår han kanske lite hur du känner. Kom alltid ihåg att du inte kan kontrollera situationen. Vissa tror på Gud, och då är det han som styr. Andra tror inte på Gud, och då kan du tänka på att det troligen hänt så mycket i din pappas liv som inte du kunnat påverka fullständigt. De där med inbillning förstod jag efter ett tag, det är mycket fantasi i det hela. Det enda som hjälpt mig att höra en massa läskiga saker som någon annan inbillar sig är att bli van, men jag skulle vilja komma ihåg att det är naturligt, men inte vanligt, att inbilla sig saker.

    Det här är ett svårt problem. Sök gärna professionell hjälp genom att t.ex. börja med att ringa vårdguiden på 1177.
    Ljus
    04 jul 2014 17:09

Skriv svar

  

Alla svar granskas innan de publiceras.