Hej!
Har sett att det finns ett flertal trådar om bipolära föräldrar. Jag har också en mamma som nyligen fått reda på att hon är bipolär. Känns skönt och se att man inte är ensam, att man kan prata med andra som förstår en. Min uppväxt med henne har varit rätt tuffa, sedan ett antal år tillbaka. När jag började komma upp i tonåren, så att säga, började man undra varför hon inte var som andra mammor. Jag har haft ett stort intresse för psykologi när jag gick i skolan, så när man började läsa om det och googlade upp olika psykiska sjukdomar var det som att allt stämde in på henne när jag läste om just hur det är att vara manodepressiv. Det var innan min mamma blev diagnoserad, lite skrämmande faktiskt att man kunde diagnosera sin egen mamma.
Det är väldigt svårt att inte ta åt sig, jag som är själv väldigt känslig och tar på mig väldigt lätt skuld. Hur ser eran relation ut till eran mamma? Jag själv har inte så bra relation till min och det är pga att jag inte orkar med hennes beteende. Det är fruktansvärt svårt att veta hur man ska göra, kommer hon bli bättre? Under dem åren jag bott med henne, har det inte känts att det blivit nå bättre, snarare tvärt om.
Jag skulle vara jätteglad om någon som känner igen sig kunde svara, så man kunde diskutera. Känner verkligen att jag behöver det.
Anonym
18 feb 2014 20:19