Hej, asså jag måste verkligen få säga att det inte är kul att läsa att andra varit/är med om samma situation som jag är i. Liksom det här året, 8 juni, så liksom va jag på tivoli med klassen.. (skulle sluta 6an) så typ när jag kom hem så va mamma väldigt berusad. Jag sa till henne att gå och lägga sig. Hon la sig, jag satt vid datorn, för det va det enda jag gjorde... -.- Sen efter ca en timme så kom mamma, jag frågade henne varför hon gick upp, hon sa att hon skulle på toa och kissa.. Hon gick till köket, jag trodde att hon bara skulle dricka eller ngt sånt. Sen gick hon till badrummet. Efter ca 5 minuter frågade jag mamma om allt va okej. Hon sa att allt va lugnt och att jag skulle fortsätta med det jag gjorde och inte oroa mig. Efter ytterligare 5 minuter så hör jag ett skrik. Jag sprang till toan, jag kunde inte få upp dörren så jag gick till köket, hämtade en sax och öppnade dörren. Det jag såg framför mig va min mamma, helt blodig, det va maaaaaassor med blod, en skit vass kniv i handen, handduk bredvid sig, hon satt på golvet, hon grät och sa förlåt, hon va väldigt konstig, kände knappt igen henne. Som om hon va typ en demon. Jag blev väldigt rädd, jag tog ifrån henne kniven, jag tog vatten och började tvätta hennes sår. Hon började skrika på mig. Sen frågade hon mig vem jag va, jag sa att jag va hennes dotter. Hon sa att hon itne har någon dotter. Jag blev väääldigt sårad. Hon letade efter något vasst, jag tog alla nagel saxar och filar från badrummet. Vår lilla tax, Theo, blev helt hysterisk. Jag va helt chockad. Dagen innan så satt jag med mamma och pratade om att om hon någonsin börjar tänka på att ta livet av sig, då ska hon berätta det för mig. Aja, jag ringde min halvsyster, 21 år, hon svarar inte. Jag ringde min mammas bästa kompis, min halvsysters mamma, hon svarar inte heller. Då kom jag på att dom typ va på bio. Jag fick dra mig i kragen och ringa 112. Jag ringde, dom sa att ambulansen snart skulle komma. Sen bad kvinnan jag pratade med få prata med mamma, jag gav telefonen till henne, mamma kunde inte ens prata, hon pratade bebisspråk. Sen så la jag på. Min mamma är lite överviktig så liksom det är ganska svårt för en 13 åring att bära upp henne. Men på något sätt fick jag krafter, jag bar upp henne, drog henne till golvet i hallen, hämtade en stol, tog upp henne igen, satte henne på stolen. Klädde på henne. Sen kom 2 männ, från ambulansen. Theo blev helt hysterisk, bet nästan en utav männen. Jag blev svinrädd. Vi satte oss i ambulansen, mamma skrek massa fula ord till en utav männen, jag blev ännu en gång rädd för han sa att om mamma inte lugnar ner sig så kallar han på polisen. Vi kom in till sjukhuset. Mamma va heeeelt hysterisk och skrek och slogs och så.. Jag kände knappt igen henne. Sen fick jag veta att mamma tagit ca 100 tabletter. Hon tog liksom 2 paket, och i ett paket fanns det 50 tabletter. Jag va fortfarande i chocktillstånd så jag typ fattade inte vad alla snackade om. Det kändes som en mardröm. Efter ca 1 timme kom min syster och hennes mamma. Jag satt fortfarande och grät. Min syster tog mig därifrån medan hennes mamma va med min mamma och tog reda på avd som hade hänt. Jag kommer fortfarande ihåg allt som om det hände igår. Idag(10 oktober) så bor jag med min systers mamma, min syster har flyttat till Växjö med sin kille för att plugga. Mamma släpptes ut från psyket för några dagar sen. Jag tycker inte det är bra och jag är väldigt orolig för att hon natten hon släpptes skar sig på benen. Jag är svinrädd för att hon ska ta livet av sig. Jag har ingen pappa jag kan gå till, han är en riktig jävel, hatar honom riktigt mkt, det va tack vare han mamma fått sina öh psykiska sjukdomar. Han misshandlade henne så jävla mkt så det inte är sant. Jag bodde 10 år med den jävlen. Nu bor jag bara 3 år med mamma. Eller jaa, jag gjorde.. mamma har tp, manidepression(vet inte hur det stavas) borderline blablabla och typ ngt mer.. Skit jobbigt, jag kan inte ens koncentrera mig på skolan. Inte ens sekund går utan att jag tänker på vad mamma gör. Den enda jag har är Theo, han finns alltid vid min sida, utan honom vet jag inte vad jag hade gjort. Jag mår så sjukt dåligt inombords, fast jag är heeelt vanlig när jag är med andra människor, jag gillar inte när folk har sympati för andra. Det äcklar mig sjukt mkt. Aja, det typ kändes skönt att få skriva allt här.. En sak till, om min mamma dör, då då går jag fan i hennes fotspår och gör samma sak som henne. Jag pallar inte leva utan henne. </3 Från en tjej som inte vågar skriva sitt namn för att hon skäms.
... :/
10 okt 2010 17:42