Man skulle kunna översätta frågorna ovan till: Var gör jag av bagaget? Alla bär ett emotionellt bagage som vi ibland använder mot de som minst förtjänar det. Ibland gömmer vi oss bakom barn och föräldraroller som inte tar hänsyn till personernas eget bagage (det som de betraktar som privat eller personligt). Därför begår vi fler misstag än som är nödvändigt (läs bråkar med omgivningen).
För att komma ur den negativa spiralen bör vi göra två saker, prata som vuxna till vuxna, barn till barn, föräldrar till föräldrar och spara på föräldratjatet som bara skall ha ett syfte, bidra till vår fostran. Barn lyssnar dåligt för de kan bara fokusera på en sak i taget. Behandla inte vuxna som olydiga småbarn när de inte lyssnar på dig och var aldrig förälder till dina föräldrar.
Vi gör alla samma sak, tjatar när vi är trötta och vägrar lyssna när vi precis som småbarn bara orkar ta in en sak i taget. Har man ovanpå allt väskor fyllda med tårar, oförrätter och negativa erfarenheter, så bär vi alla på dödliga vapen.
Gör er av med gammalt groll så gör det inte lika mycket om ni använder bagaget till att slå tillbaka. Ingen känner till vad andra bär på, inte ens era närmaste känner er bakgrund om de inte är en siamesisk tvilling och aldrig kan göra något utan dig (högst ovanligt).
Texten nedan är från min blogg. Glöm att den hänvisar till förhållanden. Alla relationer är förhållanden, det är bara det att partners kommer varandra närmare än familjer och nära vänner så det är de som får ta konsekvenserna av dagens samlade vedermödor (plus allt från gårdagen).
Använd inte tipsen till personlighetsstörda personer, de lär inte uppmärksamma dem. Använd grunderna i din vardag och ditt tålamod och tolerans kommer att öka markant. Då har du ett bättre skydd mot manipulation och provokationer och du vinner gehör med ditt tonfall.
Lär dig kommunicera i 5 enkla steg.
Många tror att det är orden det är fel på. Inget kan vara mer felaktigt, det mesta bygger på tonfall, hur bra man lyssnar och nedärvda antaganden.
Ärligt, hur många städar ur förrådet efter sina gamla förhållanden? Förmodligen ingen. Därför tar man med sig dåliga beteenden från förhållande till förhållande. Inget sorteras, rensas ut eller hamnar på tippen.
Pratar jag om möbler? Självklart inte! Jag pratar om människans attityder till sina minnesbanker som om de var självavfrostande kylskåp. Såna minnesbanker finns inte, lite försvinner av sig självt, men i allmänhet byggs det upp och blir allt värre tills man blir klok nog att göra något åt det.
För att använda ett låtcitat. Alla har en väska fylld med blåmärken.
Efter den första smekmånaden när gräl mest handlar om att utbyta svordomar byts tonen ut mot personangrepp. Precis det som svordomar är till för att undvika. Att känslorna tar överhand och man till slut nedlåter sig till att angripa andras mest sårbara punkter.
Med det i åtanke måste jag ifrågasätta kyrkans inställning till fula ord. Vi använder fula ord och symboler för att slippa gå till personangrepp. Vi är definitivt inte besatta av demoner för att vi visar känslor. Men det är tydligen viktigare att få andra att må dåligt.
Så vad kan man göra? Till att börja med att erkänna att vi styrs av våra vanor. Fördelen är att man slipper använda hjärnan i vår vardag. Rutiner gör tråkiga sysslor lättare. Vi går upp, jobbar, städar och lagar mat i enlighet med våra rutiner. Skulle vi tänka skulle dagen aldrig ta slut och roliga saker hade man förmodligen inte lagt märke till för att vi hade varit för trötta.
Tyvärr fungerar det likadant med våra dåliga vanor. Vi gör som vi har blivit lärda och reflekterar inte närmare på varför vi gör det. Favoritvapnet är alltid vad som mest effektivt i sammanhanget. Normalt sett vad som sårar dig mest och gör dig avväpnad. Eller om man är erfaren, vad som sårar motparten mest. Vi kommer till det senare!
Det som sårar dig mest är vad som angriper dig i magen, dina barnkänslor, eller ditt hjärta, läs ditt ego. När man bråkar använder man inte hjärtat, det bara känns så. En klok människa använder sin hjärna och försöker förstå, eller går undan till känslorna lugnat ned sig innan man pratar vidare.
Att använda hjärtat är att undvika att såra. Förstå att motparten också bär på sår och känner sig trängd av alla frågor. Att använda hjärnan är att jämföra bagage och hjälpa partnern att lägga de bekymren ifrån sig. Så nästa gång ni bråkar, använd ord som beskriver era känslor, sluta använda ert gamla bagage som tillhygge i alla situationer.
Tänk på att din grövsta ammunition kommer från störda personer. Skjut inte en loppa med hagelgevär! Du skadar omgivningen och dig själv mer än du får in träffar. Elaka människors huvudsyfte med orden är inte att såra utan att ta kontroll över din vilja. Du kan alltså inte vinna, bara bli ännu en förövare. Inget förhållande repar sig efter ditt kuppförsök.
Du kanske ser varje elakhet som ett knytnävsslag i magen. Men våld i alla former handlar om dominans och vem som skall ha övertaget. Inte vem som vinner debatten, det avgörs av vem som har bäst och störst kunskaper. Eller vem som charmar omgivningen. Fast då talar vi om politik, som definitivt inte är bra för något förhållande.
För att prata med en förälder, eller en partner för att du kommer hem sent; låt dem inte konfrontera dig innanför dörren. Säg att du skall hänga av dig ytterkläderna, fråga om de vill ha kaffe och var ni skall sitta. Då har du redan brutit det vanliga mönstret och startat en dialog som jämbördiga parter.
Bryt inte upp som ett slag i ansiktet. Tala om att du har funderat på det och fråga om partnern känner likadant. Tala om ifall du känner dig instängd eller rastlös. Ventilera om det har med er att göra eller om det är ett vanemönster. Gör dem delaktiga!
Ta hjälp av vänner och bekanta, men bara för att finna neutrala samtalsplatser. Era privata funderingar bör fortsätta att vara privata. Skapa eller kräv aldrig allianser. De motverkar alla lösningar ni själva kan diskutera er fram till. Dessutom är bekantskapskretsen i mångt och mycket gemensam. Om en av parterna blir utan har de rätt att låna ert kontaktnät för att börja om någon annanstans. Så osams är man inte så att man behöver bryta sekundsnabbt.
Och ärligt talat, om ni mot förmodan skulle ångra er, så går det inte att reparera direkta angrepp. Var vänligt inställda i både med- och motgångar. Det lönar sig i längden. Ett dåligt beteende är nedärvt och används bara för att man inte känner till något annat. Var inte en förövare! Speciellt inte om du själv drog igång allting från början.
För att få en bra start i ett förhållande, eller lappa ihop ett trasigt. Gör så här för att bryta dina vanor, jag säger dina vanor för någon måste börja!
1. Använd inte svordomar som är genusbetingande eller allmänt nedsättande. Det finns gott om generiska ord tillgängliga. Alla som fungerar när man slår sig på tummen kan ni använda.
2. Försök se problemet från deras sida. Deras osäkerhet eller rädsla bottnar i tidigare upplevelser. De du inte orsakat skall du lindra, de du har bidragit med skall du sluta med.
3. Lyssna, städa ut och rensa tillsammans. De elakheter du har varit utsatt för genom mobbing, uppfostran eller förhållanden har alla samma uppbyggnad. Övertaget de har bygger helt på att du skall se dig som ensam. Du behöver någon att jämföra med, varför inte din partner?
4. Undvik att använda anklagelser som skyddsvärn. Din partner kanske har haft en dålig dag och din kommentar var droppen som fick bägaren att rinna över. Ta för vana att vara varandras stöd och bollplank så hinner inte sådana olyckor inträffa.
5. Sist men inte minst, det är en dag i morgon. Alla problem behöver inte lösas idag. Sov på saken och se om ni fortfarande är irriterade på varandra. Ni är inte sämre människor för att ni sover i skilda sängar. Alla behöver egentid och tid att fundera, det är bara mänskligt och inget att oroa sig för.
Som ni ser är det inte svårt, men kräver en del av er båda. Vanor grundläggs inte på en dag och ni kan inte skylla era känslor på er partner. Han eller hon var inte med från början, ni har både skilda och gemensamma erfarenheter och alla av dem är inte kända.
Att misslyckas trots hårt arbete är inte heller världens undergång. Tänk på att en del av förälskelsen inte är formad av tankar utan är en kemikaliefabrik du inte kontrollerar. Det är lika jobbigt som det är spännande och frågar ni er själva om hundra år så vill ni förmodligen inte ändra på något.
Det är dina upplevelser som skapat dig på gott och ont. Så varför ställa sig själv framför en exekutionspatrull och avrätta det du egentligen borde älska? Tycker du inte om dig själv så gör ingen annan det heller. En psykopat kan lukta sig till självförakt på flera mils håll. Acceptera dig själv så blir du älskad, alternativet är att vara en magnet för översittare och dåliga partners.
- - -
Om du är intresserad av hur människor talar med varandra eller rättare sagt varför de misslyckas finns en hel del exempel inom behandlingsformen TA (transaktionsanalys).
Exemplet jag använde hur man möts innanför dörren av en föräldragestalt och förväntas anta barngestalten är hämtat ifrån transaktionsanalysens motdrag. Att återställa balansen genom att byta till en vuxenroll och tilltala den andra personen på samma nivå.
Jag är personligen ingen anhängare av behandlingsformen eller ens dess grundvärden, men popularitet och spridning bygger alltid på korn av sanning. Allt behöver inte stämma för att det skall ha ett värde.
Anders
11 aug 2017 12:29