Hon tar livet av sig om jag bryter

Skriv svar

Till forum

• Hej där ute, skulle inte förvåna mig om fler har erfarenheter av att vilja bryta med sin psykiskt sjuka förälder. Jag bryr mig verkligen om henne, det gör jag men relationen är så krystad och jag vill inte mer. Har otroligt dåligt samvete över att jag känner så men det gör jag. Jag vet att hon inte kan rå för det hon har gjort och jag vet att det är en sjukdom men ändå känns det som att man liksom har ett sorts ansvar som människa ändå. Sjukdomen kan inte ursäkta vad som helst... Jag minns inte henne inte som frisk och har därför otroligt svårt att ha de moderkänslor för henne som jag borde ha eftersom hon aldrig tagit sitt ansvar som mamma.
  
  Jag är sjutton år och flyttade ifrån henne för ett år sedan och bor numera själv flera mil bort. Hon har pratat om att hon ska flytta hit och jag är så himla rädd för att det ska hända. Vill ha så lite med henne att göra som möjligt. Problemet är just det att hon inte har någon annan. Hon klarar sig inte utan mig och jag vet inte vad jag ska göra. Jag vill egentligen bryta med henne helt och det har jag velat länge. Jag bryr sig som sagt väldigt mycket om henne men hon har gjort så mycket hemska saker och jag får ingenting utav relationen överhuvudtaget mer än ångest och jag orkar faktiskt inte mer. Tar hon självmord är det mitt fel och jag kommer inte kunna leva med det på samvetet. Vad jag ska göra? Allt känns som en enda röra.

  Postat av: Hmmm :/
  11 aug 2013 18:07
  
  
• Det är inte ditt fel om hon tar livet av sig. Även om man blir mobbad så har man ett val. Det räknas som självmord och inte mord. Man har alltid ett val: Att välja attityd i varje given situation. Dock kan det vara svårt när man är sjuk men det är inte ditt fel. Jag förstår att du blir väldigt orolig när din mamma säger så. Du kan inte försöka ordna någon slags hjälp åt henne? Det är inte ditt ansvar och kanske mot hennes vilja, men någon måste hålla koll på henne - Och den personen är inte du! Hoppas att allt går bra!

  Postat av: Emelie
  28 aug 2013 19:49
  
  
• Jag hoppas det går bra för dig och beundrar ditt mod att bryta. Jag är också i en situation just nu då det känns som att jag inte får ut nåt av min och mammas relation förutom trubbel och bråk p.g.a hennes sjukdom. Jag börjar allvarligt betänka att flytta hem till min pappa men vågar inte eftersom min mamma alltid har hotat med att ta självmord om jag gör det. Jag skulle inte klara av att ha det på mitt samvete även fast det inte är mitt fel eftersom man ändå älskar sin förälder...
  
  Var bara tvungen att svara eftersom våra situationer känns så lika...

  Postat av: Ida
  04 sep 2013 11:00
  
  
• Emelie: Tack du har rätt så rätt att det inte är mitt ansvar men det är svårt att släppa taget ändå :/
  
  Ida: Hur gammal är du? Jag tycker absolut att du ska flytta till din pappa så fort som möjligt! För ett år sedan stod jag inte ut längre och var tvungen att ta mig därifrån. Jag visste att det skulle ta hårt på mamma men det hade gått så långt att det stod mellan min egen hälsa och hennes, om ens jag själv skulle orka leva mer. Jag tog modet till mig till slut och flyttade därifrån vilket är bland det bästa jag någonsin gjort. Som jag skriver i trådstarten är kontakten fortfarande intensiv och konstigt nog krävande men jag vet att det hade varit tusen gånger värre om jag bott kvar. Det dåliga samvetet för flytten jobbar jag på hela tiden och det försvinner faktiskt mer och mer. Någonstans i bakhuvudet vet man ju liksom att det faktiskt INTE är sitt ansvar och att det är en vuxen människa det handlar om. Om din mamma vill ditt bästa så vill hon säkert någonstans där bakom sin sjukdom att du ska göra det som känns rätt för DIG och inte leva för hennes skull. Vill hon inte ditt bästa så förtjänar hon ju inte att vara din mamma, eller hur? Så resonerar jag i alla fall även om jag vet att det är sjukt svårt när det handlar om hot och sjuka människor...

  Postat av: Trådstartaren
  10 sep 2013 17:11