Hejsan,
det är något som jag har gått omkring och funderat över ett ganska bra tag.
Jag tror min mamma håller på att bli psykiskt sjuk, eller redan lider av någon psykisk sjukdom av lättare slag.
Men jag vet inte om det faktiskt är så att det är något som är fel,
eller om det bara är jag som är orolig och känslig och kanske helt missupfattat allt.
Därför tänkte jag fråga om råd samt era spontana åsikter och reakitioner.
Just ett forum som detta pågrund av att man kan vara anonym, och pågrund av att jag inte litar på någon i min närhet ang. känsliga saker.
Inte ens någon utbildad med tystnadsplikt, eller ens mina närmsta barndomsvänner.
Kanske är det pågrund av allt min mamma berättar, och att jag då försöker hålla lite lågprofil om det mesta.
Och just ett anonymt forum då jag då minimerar risken för att rykten om min galna morsa inte sprider sig i nya skolan eller hos mina vänner.
''When you can't trust the ones you know, trust a complete stranger.''
Om vissa rykten om detta inte redan har börjat att gå....
Min mamma går nämnligen nästan alltid omkring och skrattar för sig själv, i vissa perioder har hon skrattat halva nätterna igenom oavbrutet.
Vissa nätter har det varit så illa så både jag och min pappa gått och laggt oss på nedervåningen för att i överhuvudtaget få någon sömn.
Hon verkar generellt ha svårt för att sova, och hon ligger oftast och sover på soffan när jag kommer hem från skolan.
Alternativt sitter hon och tittar uttrycklöst rakt ut vid köksbordet för att då och då börja gapskratta.
Man kan undra hur ofta hon går till sitt arbete ibland, då hon ibland verkar vara hemma flera dagar i sträck.
Vilket i och för sig inte är ett jätte problem ifall hon skulle stanna hemma, efterssom hon driver ett eget företag.
Men detta i sig tror jag är dåligt för henne, jag tror nämnligen att hon inte känner sig så behövd i bristen på arbetskamrater.
Det är så svårt att förklara varför hon har ett så konstigt beteende för sina vänner.
Hur förklarar man att tvn står på på högsta volym, eller att hon inte hör vad jag säger?
Det är i princip omöjligt, utan att behöva berätta den sanning som jag försöker undvika.
Det är också svårt att förklara tillsammans med familjen för släktingarna vid jul varför hon aldrig följer med till att fira jul,
påsk, födelsedagar eller några gånger som vi i överhuvudtaget är inbjudna till dem.
Hon tycker nämnligen att de är elaka, och hon tror att de tycker illa om henne, så hon väljer att helt enkelt stanna hemma.
Hon har även någon gång berättat om sina misstankar att vi blir avlyssnade av våra släktingar.
''De hade frågat om saker hon inte hade berättat om''
Men det kan man ju inte säga till släktingarna. Att hon tycker illa om dem, att hon tycker att de verkar otrevliga mot henne.
För när det väl kommer till kritan frågar de alltid hur det är med henne,
och de dukar alltid till henne trots att de i princip vet att hon inte kommer att komma den här gången heller.
För att korta ner det hela så har hon i princip brutit kontakten med alla släktingar på min pappas sida.
Men hon har nästan helt också brutit kontakten med de få vänner hon haft, och även församlingen som hon förr var delaktig i.
Hon tror ofta det värsta om folk, och hon har vid flertalet gånger sagt åt mig att inte lita på någon.
Men också att jag ska vara försiktig, för annars kan folk börja tycka illa om en och sprida ut skit pågrund av avundsjuka.
Och det kanske också stämmer, att man ska vara lite försiktig med hur man beteer sig,
men det hela verkar ha gått så långt så att jag inte får gå till sjuksköterskan för hälsointervju utan hennes närvaro.
Sjuksköterskan kanske är högerextremist som säljer mina uppgifter och de svar som jag svarar på hälso intervjun.
Kanske de får reda på att min familj är kristen och att vi åker illa ut. Rent av blir dödade?
Hittills måste jag dock säga att det har gått relativt bra att ha en litet mamma,
men nu när hon börjar inkräkta på mitt liv i skolan tycker jag det börjar gå lite för långt.
Det känns som att det hela eskalerar, sakta men säkert, och jag vet inte hur det hela ska sluta.
Hon ville till exempel inte att jag skulle åka på klassresa till Finland, då det fanns risk för att färjan skönk.
Eller att ryssarna anföll landet. Men jag lyckades övertala henne om att jag ville åka på redan för gemenskapens skull,
vilket hon tillslut motvilligt gick med på medhjälp av lite övertalning från min pappas sida.
Dock gick hon noga igenom med mig vad jag skulle göra ifall att ryssarna anföll, hon hade nämnligen en noga uttänkte plan.
Det hela känns som att det eskalerat, från att hon gick ur sin församling när jag var liten,
till att jag inte fick äta kyckling pågrund av fågelinfluensan och att till att hon numer tror att det är överhängande risk för krig.
Det känns som att allt blir förvärrat för varje dag, när hon läser dagstidningen tolkar hon allt på sitt egna sätt,
och får det verka värre än det kanske är. Ett exempel är mannen som självmordsbombade inne i Stockholm,
hon hade misstankar om att det ist var Svergies regering som hade sprängt någon av sina egna för att denne inte ville följa order.
Vilket är ett möjligt scenario, men inte särkilt troligt kanske...
Men som sagt, jag är inte ute efter något speciellt från detta inlägg.
Jag vill bara veta om det verkar som att hon kanske lider av någon sjukdom,
eller om det bara är så att hon är som en vanlig beskyddande mor.
Är det något som kommer avstanna snart? Eller finns det risk att det blir värre allt efterssom?
Skulle det vara värt att försöka få det diagnoserat? Hur går det till?
Vilka följder kommer det få? Kan jag ha svårt att få jobb i framtiden inom vissa yrken pågrund av detta, te.x inom försvaret?
Kanske det inte funkar med vissa yrken om det visar sig att man har svagt psyke i släkten.
Vilket leder till att jag undrar om det i överhuvudtaget är ärftligt?
Är det troligt att jag kan komma att också börja utveckla det här nästan paranoida tänkandet?
Jag är ju redan rädd för att lita på mina vänner, så kanske jag också kan bli smittad?
Det är min största rädsla, att själv bli sjuk. Att börja argera annorlunda utan att märka det själv.
Något sådant skulle kunna förstöra hela mitt framtida liv.
Anon23
20 okt 2011 17:09