Min mamma lider av någon form av psykos. Hon har aldrig varit till nån psykolog för att ha fått en diagnos eftersom "hon inte behöver hjälp". Detta har varit sjukt svårt för resten av familjen att leva med detta under det här åren. Under de här åren har hon psykiskt brutit ned mig. Jag har missat en massa i skolan och det har gjort att jag inte fick så bra betyg som jag absolut ville ha, detta gör att jag inte kan plugga vidare till det jag vill och får inte läsa upp betygen nu. Har även fått gått igenom gruppsamtal på BUP och går nu fortfarande hos en kurator. "Mamma" gjorde att jag fick ätstörningar.. enligt henne var jag ju fet och jag tog åt mig vad hon sa..Håller på att få hjälp med det hos en dietist nu.
Det är så mycket som hon har åstadkommit under denna tid.. har även varit lite fysisk misshandel och jag ångrar mig bittert att jag aldrig fotade "skadorna".
Det känns så hopplöst att hon inte ens förstår att hon har gjort saker fel. Hur många gånger man än säger vad som är fel så undrar hon fortfarande "hur det kan vara på det här sättet mellan oss"..
Jag har ingen kontakt med min mamma idag, och har inte haft det på ett år nu.. Har ingen kontakt med min släkt på mammas sida för den delen heller, eftersom hon har ljugit ihop en massa saker om oss för att de ska tycka synd om henne. Medans vi har kämpat här för att allt skulle gå bra mellan alla och vi fick/får bara skit tillbaka.
När mamma och pappa skildes så lämnade hon honom med allt. Ifrån början hade vi ingen bil, ingenstans att bo och vi hade egentligen inte råd att ha kvar nånting. Vi väntade bara på att kronofogden skulle komma och plocka rent i huset.
Önskar bara att man slapp allt gnäll.. För vad har vi gjort fel? Känner mig så sjukt trött på allt. När kommer det bli nedförsbacke? Just nu känns det som aldrig.. Hon har förstört det mesta och vi väntar bara på nästa smäll.
anonym
24 feb 2010 02:28