Jag är yngst i min familj.
Jag hade en bra uppväxt och jag kände mig älskad av mina föräldrar. Men när jag blev 13 år hände någonting. Mamma och pappa pratade inte lika mycket, pappa började dricka i hemlighet. Ingen annan i min familj visste att han drack förutom jag. Varje kväll när jag gick och la mig så hörde jag alltid hur han öppnade sin ölburk och försökte smyga.
Några månader senare fick han beskedet om en elakartat tumör. Jag blev helt förstörd inombords. Hela jag brann.
Det jobbiga var inte att veta att han var sjuk, det jobbiga var att vi inte pratade någonting under behandlingstiden. Så fort jag öppnade munnen grät jag bara. Så jag höll mig borta, hos vänner.
När pappa fick reda på att han var frisk så blev jag så lycklig, kände att nu kan jag äntligen få kontakt. Börja prata som vanligt. Veta att han inte var allvarlig sjuk längre.
Men bara några dagar senare så är han inte hemma när jag vaknar på morgonen, det ringer en tant ifrån psyket som säger att mamma måste åka dit.
Hela det sommarlovet i över 10 veckor låg min pappa inne, jag var hos honom minst 5 dagar i veckan. Jag firade min 15 årsdag längst ner på psykets avdelning.
När pappa väl kom hem var det väldigt jobbigt, pappa var väldigt känslig. Han åt hur mycket tabletter som helst.
Jag som alltid trott att pappa alltid skulle vara min superman som skyddar mig från allt ont. Nu var det jag som tog hand om honom.
Nu, ett år senare. Jag är 16 år och jag är lycklig.
Jag vet att pappa älskar mig, jag älskar honom. Och det är det viktigaste av allt. Att vi kan prata med varandra om allt känns väldigt bra.
Konsekvenserna har därremot inte blivit så bra för mamma. Hon har börjat dricka. Väldigt mycket. Vi bråkar, hon jobbar, äter, sover....
Mamma och pappa har idag skrivit på skilsmässopappren och jag ska bo med pappa. Jag känner mig elak mot mamma men jag känner mig säkrare med pappa.
Även om det är jobbigt nu, även om det gör så jävla ont. Så vet jag. Att man måste kämpa och aldrig, då menar jag aldrig ge upp.
Så glad att jag aldrig släppte taget om min pappa, hade jag gjort det så hade kanske han inte varit i livet idag.
Var rädd om dem ni älskar.
MJJ
15 dec 2009 19:40