För sex månader sen tog pappa sitt liv. Varför kunde han inte ta mitt med?!

Skriv svar

Till forum

• 31 maj 2011. Allt var som vanligt tills farmor ringde på eftermiddagen. Pappa hade tagit livet av sig, något som jag väntat på i säkert 3 år.
  
  Pappa var med om en mc-olycka för 25 år sedan och fick efter den en nervskada som gjort att han fått blodförgiftningar varannan månad, och en fot utan känsel, samt en krökt rygg, och detta har blivit värre och de senaste åren har han fått avgå från jobb, och bara ruttna bort i soffan. Jag har sett detta hända. Han hade nämnt för mig att hans liv var ruttet och eftersom han tidigare var aktiv och reste mycekt så vart han sen deprimerad och hade så ont att han gick på morfin varje dag + 10 andra mediciner som knappt gick ihop.
  
  Så den 31e maj tog han överdos. Han försvann från mig. Lämnade mig kvar här utan livsglädje. mamma, bror, farmor alla är vi deprimerade och jag hoppas varje dag på att någon ska köra över mig så jag slipper leva mitt liv utan honom.
  
  pappa. Jag saknar dig. Ses vi om jag försvinner från jorden?

  Postat av: ANNA
  11 dec 2011 22:22
  
  
• Värme till dig. En snölykta. Ett ljus i mörkret. Din bror och mamma behöver dig. Du behöver dem. Du behöver vara hos dem. Din pappa finns inom dig.
  
  Det gör obeskrivligt ont nu, men det kommer att bli bättre. Din pappa finns inuti ditt hjärta.
  
  KRAM

  Postat av: Värme till dig
  12 dec 2011 20:56
  
  
• Välj Glädjen. Varför ska du ta efter det deprimerande delen av din far. Visa honom den verkliga 'ANNA. Titta åt det ljusa hållet. Det finns mycket bra saker att göra istället för att fastna i kronisk depression.
  Förlåt om jag låter mästrande. Jag har levt igenom både på det ena som det andra sättet så jag har att jämföra med.
  Det finns Hopp.
  Kram o Ta hand om dig, Låt det börja med dig
  Om du har ljus inom dig är det ljus du delar ut till de dina...

  Postat av: mia
  14 dec 2011 17:14
  
  
• Men snälla Mia, tänk på att du talar till en ung person, som precis har mist sin ena förälder.
  
  Och livet handlar inte bara om att vi ska ge och ge och ge ljus. Ibland behöver vi få ta emot också. Omsorg och värme och förståelse. Man är inte alltid glad och full av ljus. Och man väljer inte att må dåligt när det precis hänt något jättesvårt.
  
  Det är först senare när man bearbetat det som hänt som man kanske kan välja hur man vill gå vidare.
  
  Ta en dag i taget, Anna. Det är mörkt nu. Men det kommer att bli bättre. Värme till dig.

  Postat av: Värme till dig
  15 dec 2011 18:01
  
  
• Ja, jag sa förlåt men det var väl mest för min egen skull det rann ur mig det jag skrev. Du har rätt.
  Förlåt. Tur att allt eller det mesta jämnar ut sig i längden.

  Postat av: mia
  19 dec 2011 23:22
  
  
• Åh vad hemskt ÄLSKAR DIG!

  Postat av: momom
  06 feb 2012 22:00