Har precis kommit tillbaka från en helt underbar resa tillsamans med min sambo. Såg fram mycket emot och ville bort ifrån mammas sjukdom som så oft tar min glädje.Efter många psykoser med vanföreställningar och hallunicationer är hon nu så hårt medicinerad att hon ligger i sängen nästan hela tiden och går inte ut, är aldrig glad eller ledsen bara det här apatiska tillståndet hela tiden. Vet att något är fel men psyk säger att det är sjukdomen. Vet att jag inte kan göra något men blir så frusterad så att det kryper i kroppen. Önskade av hela mitt hjärta att hon skulle vara bättre när jag kom hem, men hon låg under filten och kom ej ut när jag kom hem. Visade ingen glädje och verkade knappt uppfatta vad jag pratade om. Vill att hon ska kunna känna glädje över sitt liv och kunna uppleva livet. Men hon
ligger där i sängen under täcket och dagarna går och allt jag kan göra är att acceptera att det är så. Att låta det vara men då känns det som att jag ger upp allt hopp.
Gunilla!
Gunilla!
23 feb 2010 21:51