Min pappa har sina perioder när han bara ligger i sitt rum i flera veckor,kommer upp ibland för att äta lite,för att sen gå tillbaks.Jag antar att det är deprition typ,eller? Ingen vuxen runt om kring mig har riktig förklarat det här för mig,utan mer bara sagt "pappa är sjuk den här veckan" och inte mycket mer.
Han har också förmågan att lyckas trycka ner mig totalt,och lyckas alltid vänta allt så det låter som det är mitt fel.Och så har han sina totala raseiutbrott som alltid fått mig rädd och ledsen.
Jag vet liksom inte vad jag ska göra,det börjar kännas läskigt att "bli van"?Önskar att mina föräldrar var skilda eller något,så jag kunde bo hos mamma när han hade sina perioder,och så jag kunde så leva lite tsm m henne.Pappa liksom förstör henne med hans skällande och perioder.
Jag vill liksom inte leva såhär,jag mår ju knappast bra utav det.
Men vad kan jag göra? det är min familj och ja är "dömd" att leva med den i typ 4 år till,eller?
åh ja vet inte riktigt vad jag vill få utav det här.Kankse ngn som sitter i samma båt? någon som kan berätta om deras situationer? Det känns på nått sätt ensamt att ha det såhär,fast jag innerst inne vet att jag är långt ifrån ensam.
Jag är också rädd för att bli precis lika dan själv, att förstöra andras liv och behöva dom där jävla lyckopillerna...
flicka 14 år