känner igen
Jag känner verkligen igen det du skriver.
Min pappa är manodepressiv. Under sämre perioder kan han inte ta in hur jag känner osv. Oavsett om jag skriver/ gråter framför honom så ignorerar han det.
Det gör att det känns som att jag inte finns & att mina känslor inte betyder något.
Känner mig lätt underlägsen/utanför i grupp. & att om någon inte svarar när jag säger nåhgot, påminns jag om pappa & känner det som osynliggörande & förakt mot mej.
Det blir problem i andra relationer också, för att man har vuxit upp med psykiskt sjuk förälder.
Kram till dej
carro
Kommentarer till det här inlägget: [Upp en nivå]