hm
jag var 9 år, när min pappa hamnade på psyket och sedan tog livet av sig. det var så jag fick veta.
du borde nog berätta för dem innan de flyttar hemifrån iallafall... som med adopterade barn, barn blir helt förkrossade om man undanhåller en sak alltför länge... (det vart jag iallfall, när mamma berättade om sin pojkvän först ett år efter att de vart ihop) och om det skulle hända något, så vet de ju varför?
vet de om all medicinering? liksom, vad händer om de råkar öppna ett skåp med 20 burkar?
jag skulle vilja veta.
ärligehet, är något jag värdesätter högt.
härligt förresten, att du vart symtomfri. =)
awtopsie
Kommentarer till det här inlägget: [Upp en nivå]