Hej.

Jag har haft problem med min mamma under hela min uppväxt.

jag är i dag 25 år. och har stått i valen och kvalet att bryta kontakten med min mamma på grund av att jag har en lång historia vad gäller henne bakåt i tiden.

Hon har bråkat o skrikit till sej allt av både mig och min pappa, Mest av pappa eftersom han under 30!!!!!!års tid har left med denna människa under starka missbruksbeteeneden(observera ej pågående missbruk, ej vart på 30 år.)

Jag flyttade hemifrån när jag var 18 år. fick lägenhet av soc. men nu till problemet.

det är bråk ungefär var tredje månad i snitt mellan mig o min mamma vilket de vart unde hela min uppväxt. större o längre bråk under tiden ja bodde hemma. Men fortfaranade jobbigt nu till och från. Saken är den att Jag och Pappa har ganska så bra kontakt. och vi vill ha en bra kontakt. mamma o pappa lever tillsammans. ej skilda. mamma är fruktansvärt avundsjuk på att jag o pappa har sån bra kontakt o inte mamma och jag.

Hon sätter upp spärrar för vårat umgänge som har vart mer eller mindre sjuka. De sista hon gjorde var att ställa till ett jäkla liv för hon vet att pappa skiter i de han vill då, då han inte årkar ha tjafs o timlånga bråk. han har en stuga 90 mil härifrån som ja inte vart i på 10 år då ja inte velat åka me pappa och inte "fått" åka för mamma med pappa själv då mamma inte vill till stugan.

i sommras ville ja åka dit och ja betedde mig som vanligt mot mamma sa vad ja ville utan begränsningar för vad hon skulle säga. Hon ställde till liv o tyckte vi skulle vara en gemensam familj som hittade på saker tillsammans osv. hon skrek på pappa så han bestämde sej att åka själv til stugan. Men denna gång gav ja mig inte för hennes påhitt att inte vi ska umgås så ja tog tåget 90 mil till stugan ...mamma blev rasande o skitförbannad. (hon kunde inte styra situationen längre) men de sjuka var att hon och pappa bestämde sej för att höra av sej till varann varje kväll i fall nåt skulle hända då mamma satt själv i huset o pappa bo0rta 90 mil.

HON skiter i att ringa lr svara i telefonen- på 5 dagar. jag o pappa blev allt mer oroliga för vad som kunde ha hänt lr om de bara var hennes sätt att styra situationen hemifrån. vi bestämde oss för att åka hem...när vi hade åkt 7 mil svarar hon telefonen som om inget hade hänt. de har vart åska o ja drog ur kontakte tyckte hon. ja kollade runt me andra. och de hade inte vart nån åska. (kände på mig att hon ljög)  så vi återvände till stugan. var kvar där tills vi skulle åka hem. Nu efter 3 månader börjar hon begränsa min och pappas relation igen. pappa smiter undan när ja ringer. o mamma efter soch skriker varför han sitter på nån konstig plats o pratar i telefon. Pappa säger ifrån saker vi planerar och söger att" ja men du vet ju hur morsan är. de blir bara bråk o tjafs o ja årkar inte me det"

Och nu har ja vart skitförbannad hela helgen för detta o skällt ut henne vilket ja inte borde. blir bara värre då. jag har haft svåra deppritioner för bl a detta. för att de pågått så länge. och ja måste tänka på mitt mående framöver.

Jag vill inte ha en relation med pappa då ja måste anpassa mig till mammas humör och vilja hela tiden. för de blir ju så. vill inte mamma att vi ska umgås pga hennes svartsjuka osv så begränsar hon pappa och pappa går med på det.

de är ju ingen ide att ha kontakt me nån utav dom. men ja har inga andra. ingen släkt lr syskon. bara några få vänner. o ja vill lixom inte minska mitt nätvärk nåt mer. detta är svårt. jag vet inte vad ja ska göra helt enkelt. nån som vart i någon liknande situation?