Det är så himla otroligt villken makt de sjuka har. Ibland blir jag helt häpen. Från att inte kunna ta sig ur sängen till att stå och bara spy ur sig saker som att jag aldrig ställer upp eller finns till för henne, att jag bara bryr mig om mig själv. Men vem har betalat och lånat henne pengar för sådant som hon ställt till med? Och vem frågar hur hon mår, hur hon har det och om ekonomin är bra i slutet av vaje månad? Ja inte är det hon, hon som tycker sig vara den bästa av mödrar i hela universum heller. Det är hennes dotter som är nästa hälften så gammal och lägger undan pengar ifall det skulle komma inkassobrev...

Ju mer jag tänker destå mer övertygad blir jag att allt inte är riktigt.
Jag vill vara ett barn ibland, en trottsig tonåring.. Säger jag det till min omgivning undrar dom väl varför jag vill vara det igen? Men vadå igen? Jag fick ju aldrig den chansen. Det ska bli så skönt att få egna barn och bara få vara deras förälder och se allt som man själv missade. Tyvärr är jag rädd för att jag kommer skämma bort dem, kanske kommer lägga mig i för mycke... 

Om det inte är för personligt så får du gärna skriva lite om hur det är att ha egne barn. Tror du att du skulle ha uppfostrat dem annorlunda om du inte haft en sjuk förälder?

Kramar