Var ska jag ta vägen?
Min mamma är femtio år, jag är 27. Nu har hon legat inlagd på psyket i nästan 2 veckor. Hon är djupt deprimerad och det har satt sig kroppsligt. Hon åker rullstol för hennes ena ben lyder henne inte. Läkarna proppar i henne en massa mediciner och jag hatar mediciner. Speciellt psykofarmaka eftersom de ger så mycket biverkningar. Hon kan numera stöda på benet och gå ca tio meter med rullator så hon gör framsteg. Det som är så obehagligt är att hon också får någon typ av kramper/anfall som gör att hela hennes kropp helt plötsligt kan börja skaka och darra och hon försvinner ut i det blå med blicken och är knappt kontaktbar. Hon slutar och andas och när man ber henne ta djupa andetag så gör hon det och efter en stund kippar hon efter andan och kommer tillbaka till verkligheten. Hon minns ingenting efter det har hänt och hon blir rädd för hon vet inte vad som händer med hennes kropp.. Läkarna vet inte varför hon får detta men de undrar liksom jag om det är biverkningar av medicinerna. Varför hon kom in på psyket från början var därför att det uppdagades att hon satt sig i en skuldfälla med över hundratusen i skuld och hon blev helt knäckt när hon insåg att hon kan förlora hennes lägenhet osv.. Det jobbiga i detta är att jag som dotter får ta tag i hennes ekonomi och ringa till alla företag hon har skuld hos, försöka ordna upp hennes ekonomi, och se till att saker blir betalda. Jag vet inte vad jag ska ta mig till snart.. Känns som jag också kommer gå under ytan snart.. Vem kan hjälpa mig? När ska jag hinna ta hand om mina egna känslor? Någon som har liknande situation? Kollapsar snart själv... Vill bara att mamma ska må bra!
Orolig dotter
Kommentarer till det här inlägget: [Upp en nivå]