Kuling.nu

Mötesplatsen för dig som har en förälder med psykisk sjukdom

>>Brustna drömmar<<

Likt ett tårögt barn med en trasig leksak

som ber oss laga den,

kom jag till Gud med brustna drömmar

för att han var min vän.

Men istället för att låta Gud

helt enkelt arbeta ifred,

stannade jag kvar i verkstaden

och ville vara med.

Till slut rafsade jag åt mig dem och sa:

>Blir du aldrig klar?<

>Mitt barn<, sa han,

>Det är omöjligt, så länge du vill ha dem kvar.<

 

Vuxet Barn

Kommentarer till det här inlägget: [Upp en nivå]