Likt ett tårögt barn med en trasig leksak
som ber oss laga den,
kom jag till Gud med brustna drömmar
för att han var min vän.
Men istället för att låta Gud
helt enkelt arbeta ifred,
stannade jag kvar i verkstaden
och ville vara med.
Till slut rafsade jag åt mig dem och sa:
>Blir du aldrig klar?<
>Mitt barn<, sa han,
>Det är omöjligt, så länge du vill ha dem kvar.<
Vuxet Barn