Kuling.nu

Mötesplatsen för dig som har en förälder med psykisk sjukdom

Tack för svar.

Men ni skriver att ni tror att hon inte har sjukdomsinsikt... Hon vet om att hon är sjuk. Jag vet egentligen inte riktigt hur men jag vet i alla fall att hon är deprimerad, har ångest och social fobi. Vissa dagar kan hon vara jättesnäll men hon är alltid väldigt orolig och det gör att vi jämt, jämt måste anpassa oss till henne. Min lillebror får vara ute till sju nu när det är skola, max åtta - halv nio på sommarlovet. Kommer han fem minuter senare har hon redan blivit så pass orolig att hon ringt några gånger till hans mobil. Kommer han 20 minuter för sent är hon redan ute och letar honom.

Så ibland känns det väldigt kluvet. Det är därför jag ibland kan undra "måste hon vara så pass sjuk så att hon aldrig kan agera normalt heller för att de ska lägga in henne"? Hon kan tänka klart men det är då ångesten tar över som jag tror att det går överstyr, också då hon dricker vin. Men hon vet ju att hon inte klarar av det, trots att det bara är ett enda glas. Och eftersom hon inte lyssnar då vi säger det måste det ju hända något!! Jag vill att hon ska bli frisk. Hennes kurator/psykolog eller vem hon nu gått till (hon säger aldrig något) har inte hjälpt mycket heller.

Hon gick till psyket igår tydligen och när jag kom hem sa hon "Ha! Inte lägger de in mig inte. Däremot sa de att det är viktigt att jag tar mina mediciner". De två senaste dagarna har det varit lugnt men jag vet ju att det kommer igen. Jag skulle behöva någon som följer med mig till psyket isåfall. Jag är bara 16 och det känns jobbigt att måsta gå dit själv. Men jag vet inte om pappa vill följa med. Han tror väl inte att de lägger in henne.

Kan skriva igen om det blir så att jag vågar gå dit. Tack för att ni bryr er och jag hoppas ni inte lider av era erfarenheter fortfarande.
I

Kommentarer till det här inlägget: [Upp en nivå]