Kuling.nu

Mötesplatsen för dig som har en förälder med psykisk sjukdom

Efter försoningen...

Fortsätter mor som vanligt, mjukt manipulera mig tillbaks igen och jag mår så lågt, ständigt malande i magtrakten av oförklarlig oro. Igår hörde jag en tjejj säga nåt bra som passar in för mig nu, att - nu när jag inte har "någon att ta hand om längre" känner jag en orolig tomhet inom mig. JUST DET!  Och det är bara att leva vidare med det och ständigt påminna sig om att allt är bra och som det skall va´!

Imorgon åker jag till min yngsta dotter och ser mitt nya barnbarn i ögonen o får ett leende och gurgelskratt tillbaks, Det är underbart. Jag tänker att det är min käre far som är långt därinne men ändå DETTA ÄR Elliot!!!

Kramisar inför sommaren till alla.

 

 

'fortsättning följer...

Kommentarer till det här inlägget: [Upp en nivå]