Hej!!

Började skriva men det blev långt och komplicerat... Alla är sin egen lyckas smed, din far är en frisk vuxen man som själv måste ta ansvar för sin situatution, orkar han inte längre är det upp till honom att gå vidare. Din mor har i den mån hon kan också ett visst ansvar för sin egen lycka. kanske blir det sämre kanske blir det bättre om de går skiljda vägar om det ens blir så, ingen har facit i hand än. Däremot går mina tankar lite till din och din mors kontakt, kanske bör du kontakta psykatrin och prata med dem för att få hjälp med att ha en fungerande kontakt med din mor, om du förklarar för henne att det är för din och inte hennes skulle kanske det kan gå, och kanske kan det komma till ett stadium där ni faktist har en liten relation till varandra och inte enbart genom din far. Vet att psykatrin inte alltid gör helt rätt var missnöjd i över 10 år med deras insattser för min psykisk sjuka far, men  nu har vi i familjen och han fått den vård vi behöver och jag har äntligen än far igen, en av livets bästa gåvor!! Lycka till!!