Just det, när det inte finns någon diagnos och vederbörande själv inte anser sig sjuk. Det är just det.... Jobbigt nog ändå med så kraftigt manipulerande föräldrar, barn, ja, vem det än gäller... Vi är ju på varsin sida av lägret... den ena krävande och den andra gör så gott den kan för att vara till lags och ändå inte duga.... blir beskylld istället för att vara det ena o det andra i fula verbala ord och skrämmande kropps språk, skrik och gråt om det inte blir som den vill som kräver att världen ska se ut som den vill....

Jag har kommit fram till att det är när vi alla lever i illussionen om att alla ska vara snälla, duktiga som vi kämpar tills vi inte orkar längre. Vi fortsätter ett tag till och gör det trots att vi egentligen inte vill o orkar... Nu har jag haft nåden att få flytta ifrån, sätta gränser och fått se vad som varit egentligen i mina bearbetningar av mina egna känslor o beteenden. Det känns skönt att få insikter men jag vet att jag blir blockerad i möte med min mor. Jag har fått allt bakvänt och längtar att det är min mor som ger mig först men hon har utvecklat våra liv till konkurrens och avundsjuka...

Jag önskar dig, Sara att du får egen tid och att det kommer till dig oxå det som kommer att hjälpa dig att verkligen se från ett annat perspektiv. Det måste börja med dig själv, att du tar hand om dig själv, verkligen på allvar. Om vi hinner kanske vi kan finna vägen tillbaks till dem och hålla oss opåverkad av deras ord kunna bara vara kvar i kärlek... bla bla bla... elller hur?