Först vill jag skriva. Ja, du är ju mor åt din egen mamma. Detta märks tydligt. Jag tycker ni/du ska försöka ta så mycket hjälp utifrån som ni bara kan. En bra grej du kan göra är att du ringer ett nummer. Om du känner såna där hjälpnummer.(oftas gratisnummer)
Har själv provat och det är en bra första träning att någon i telefon först lyssnar på en och sedan får man bekräftat inför sig själv hur allt är. Hur fel det är. Sedan får man kraft att inse att det är en själv som tänker helt rätt och sunt.
Jag är en tjej på 24 år förresten och har delvis haft hjälp från socialen. De har även vetat om läget, men tyvärr har jag inte riktigt fårr den hjälp jag från början velat ha.
Men det viktigaste som jag vet är att man först och främst tänker på sig själv..Att ens vardag fungerar. Sen får du sätta din mamma i andra hand. Ja, jag tycker nog att du borde göra något åt detta med din bror, han kanske inte mår så bra av att bo där.
Du borde ta hjälp av din pappa, hans pappa(om han levde) då eller någon annnan som är lite äldre och införstådd..Eller det som kan va ännu bättre att du innan du bestämmer för att blanda in socialen tar kontakt med någon annan..
Någon helt utomstående.. Pbu? så kan din bror få hjälp där att tala igenom saker och säga sin åsikt om vad han vill.. Detta var bara lite råd från mig. Jag vet ju inte hela din siuation eller kan bestämma hur du ska göra. Men kanske något jag skrivit kan vara till nytta.