Hej igen. Jag tänkte på det medan jag skrev, att det nog skulle vara svårt för en mamma att bara få komma en stund, att det är lättare att säga att hon inte får komma alls i så fall, och att ni firar med till exempel fika en annan dag. Men det kan ju vara svårt också, som du skriver. Det låter bra det där med att fråga boendestödjarna, om du känner att det är okej att de är med på din fest. De är ju faktiskt anställda och har betalt för att hjälpa till. Din kompis är ju också bra, att det är någon du litar på som kan ha koll. Men om det är en ung kompis, är det ju egentligen varken kompisens eller din uppgift. Fast huvudsaken är att du hittar en så bra lösning som möjligt för dig och dina vänner. Din pappa har inte ansvar för din mamma, men han har ju ansvar för dig. Även om du är myndig är han ju fortfarande din pappa. Rent lagligt får ju föräldrarna strunta i en när man blivit myndig och flyttat hemifrån. Men det tar tid att växa upp, tid att bli vuxen, och vi behöver våra föräldrars stöd, även när vi blivit vuxna. Så din pappa har inte ansvar för din mamma, det är sant. Men han borde vilja och kunna lyssna på DIG. Han är mycket äldre än du, och har som vuxen större överblick. Mera möjligheter att fixa saker, säga ifrån och sätta gränser. Han borde kunna hjälpa dig med det, om du berättar för honom hur du känner, och vad du behöver. (Fast ibland är det ju så tyvärr att ingen av ens föräldrar är riktigt mogna sin vuxenroll). Det är bra att du på olika sätt försöker lyssna på dig själv, att du skrivit hit, att du pratar med din kompis, att du försöker prata med din pappa. Hoppas du hittar mycket stöd där du bor. Du behöver stöd i den här situationen. Att flytta hemifrån i en sådan här situation innehåller många svårigheter. Det viktiga då är att man tar hjälp och berättar för människor man litar på hur man känner och vad man behöver. Önskar dig många soliga dagar nu, och en fin student.