Det är verkligen en svår situation du berättar om. Finns det någon möjlighet att hindra din mamma från att komma? Du har rätt att må bra på din studentfest. Du har rätt att må bra överhuvudtaget. Du har inte ansvar att ta hand om din mamma. Du har rätt att säga nej. Nej. Dina nej är viktiga. Du gör inte illa din mamma genom att sätta gränser. Hon kanske blir arg, hon manipulerar säkert dig så att du ska få dåligt samvete. Hon kanske kommer med hot och anklagelser. Då är det svårt att stå för sitt nej. Men det är inte ditt fel om hon hotar och anklagar, inte ditt fel om hon gör något dumt. Hon har själv ansvar för sig. Och när hon behöver hjälp har hon ansvar att be andra vuxna om hjälp. Det är aldrig barnen som ska behöva vara det här stödet och hjälpen. Du är själv ung och det är du som skulle behöva stöd och hjälp. Fundera på om du vågar förbjuda din mamma att komma. Det går att förbjuda på olika sätt. Vilket sätt tror du skulle vara bäst för att hon ska kunna acceptera att hon inte får komma? Kan ni hitta en kompromiss? Att hon kommer en stund, ett visst klockslag, eller att ni går ut och fikar vid ett annat tillfälle om hon bara låter dig ha den här festen själv? Fundera på vilken lösning du tror är möjlig. För det är din dag, och du har rätt att må bra och ha roligt och slippa ta ansvar för din mamma, särskilt en sådan här dag. Var finns din pappa nu? Kan han vara till någon hjälp? Kan du berätta för honom vad du känner och hur du önskar att din studentfest blir? Jag reagerade mycket på det du skriver att du är med din mamma bara för hennes skull. Det är inte din uppgift. Du behöver avlastning. Du har tagit på dig en uppgift - eller din mamma och kanske andra i din omgivning har lagt på dig en uppgift - som inte är din. Det är inte meningen att man ska vara lekledare åt sina föräldrar. Det är meningen att de ska hjälpa sina barn. Om de inte gör det, utan tvärt om kräver att man bara är till för dem, då har man rätt att säga ifrån. Det är svårt. Du behöver stöd utifrån för att orka sätta gränser. Men du ska veta att det är din rättighet. Och i längden är det också till hjälp för din mamma att du inte tar på dig ansvaret att vara till för henne. För hon behöver själv be andra vuxna om hjälp och själv försöka ändra sin situation. Det varken kan eller ska du göra.