Kuling.nu

Mötesplatsen för dig som har en förälder med psykisk sjukdom

Hej!

Jag förstår hur du tänker(är en tjej på 25 år för övrigt). Jaz mitt råd är egentligen att du behöver bli säkrare i dig själv och att du kan försöka finna en inrte trygghet. Lättare sagt än gjort, jag vet.=) Varför inte ha kvar denna kille du har nu som en vän i ditt liv? Är bra att ha kontakt med människor som får en att känna sig trygg. Om nu detta är möjligt att ni kan vara vänner fastän det är slut. Eller försök finna styrka i andra runt omkring. Vilket i si tur kan stärka dig. kärlek överhuvudtaget är svårt och har man inget att "falla tillbaks på" om allt annat går åt skogen då blir det tufft. Om man inte kan ha tillit till sig själv. Jag klänne rigen mig på så sätt att jag brukade vara såhär förr. Min sits nu är att jag inte har haft ett förhållande på tre år. Det har varit ett arbete kan man nog säga, men det har lärt mig mycket. Att kärlek är något man bara kan ha till låns, att man ska bygga upp sig själv och sitt först. Lita på sig själv att man är stark. Men det är ju inegnting som bara kommer på en dag utan det tar ju lång tid. Jag har ännu inte blivit så stark att jag vågar ge mig in i ett förhållande igen, men jag har nyligen träffat en kille som är min typ..men jag är rädd eftersom han är den lite"vildare typen". Men är bara en sån kille jag känner att jag i mitt liv skulle stå ut att leva länge ihop med. Men jag hoppas det blir bra för dig och skriv gärna igen. Jag gör det säkert.
Tro på kärleken?

Kommentarer till det här inlägget: [Upp en nivå]