Hej!

Svårt att säga, du är bara 20 år och har större delen av ditt liv framför dig. Kan vara så att du inte känner dig redo för ett så pass seriöst förhållande samtidigt som du tycker väldigt mycket om den där killen.

En sak bara...jag är 31 år och har gjort det misstaget att jag alltid har valt bort de bra och "normala" killarna, istället har jag fallit för de som har känts "spännande" och intressanta. När jag nu tittar i backspegeln så ser jag ett tydligt mönster i detta och hur jag har påverkats av att växa upp med en pappa som är psykiskt sjuk och en mamma som alltid varit avståndstagande emot mig. Jag har helt enkelt valt "spännande" killar men det har visat sig att de, allihop faktiskt, har haft olika typer av liknande problem som min pappa har haft. Det går som en röd tråd i alla mina förhållande och jag har blivit lika chockad av knäckt varje gång som jag har upptäckt detta, när det blivit konkret så att säga. Jag har helt enkelt blundat för de små signalerna om att något inte stämt med dessa killar, kanske till och med tolkat dem som normala p g a att jag har känt igen dem från min pappa. Helskruvat är det egentligen. Och de bra killarna, de "normala" har jag upplevte som ospännande och tråkiga, de har inte gett mig den där kicken som jag trodde att jag behövde i ett förhållande. Jag har i princip alltid valt killar som jag har behövt ta hand om. Som om jag försöker kompensera för att jag inte kan ta hand om min pappa.

Det kanske inte alls är eller kommer att bli så här för dig men var uppmärksam på vilka typer av killar som du attraheras av, i fall det kan finnas ett mönster som har att göra med dina föräldrar.