Rädd..
Jag börjar bli mer och mer rädd, tänk om det är jag som är sjuk egentligen och inte min mamma? Även fast jag på något sätt vet att det inte är så, kan jag inte låta bli att undra...
Jag är också rädd att mamma tar sitt liv. Hon har sagt att om jag flyttar, ska hon göra det... Mammas liv är i mina händer. Vad jag än säger och gör blir det fel, hon börjar gråta hela tiden, man måste ständigt vaka över sina ord.
Varje dag jag kommer hem, så kollar jag upp till varenda lampa, skiträdd över att hon ska hänga någonstans.br>
Pappa tycker att jag ska bo kvar, -för tänk om hon verkligen tar självmord! Jag är ju hennes enda ljus i livet, anser han. Det spelar ingen roll vad jag säger, jag är fast.
Men något positivt är att jag har börjat i Källan! En ungomsgrupp för barn till psykiskt sjuka föräldrar. Kallas anorlunda i olika städer, men i Stockholm heter det iaf Källan, det är jätte skönt att få prata med människor som har typ upplevt liknande saker!
VL
Kommentarer till det här inlägget: [Upp en nivå]