Svar till oj
Känns som att du är beprövad med. Känner igen mig i att inte kunna lita på någon av sina föräldrar. Min far har fått genomgå en hel del genom åren med min mor, man skulle kunna kalla det psykisk misshandel, men framförallt bär han ärr av de skador hon orsakat honom med falska anklagelser och anmälningar som det om incesten, som saknade grund tex.
Min far har under årens lopp som min mor varit sjuk (mer än 20 år) inte riktigt orkat med om man säger så. De är idag skilda sedan många år tillbaka pga min mors sjukdom, min far har inte haft med henne att göra överhuvudtaget de senaste tio åren. Däremot har han de senaste åren börjat bruka mer och mer alkohol.... säkert för att orka med, orka gå vidare och försöka glömma.
Många gånger har jag velat fly under årens lopp, men istället har jag stannat kvar och gjort det bästa jag kunnat. Tror att det är viktigt att inte tappa hoppet på sig själv.
Den senaste perioden har varit tung för mig, min mor har varit totalt förlorad sedan i våras och fått för sig en massa saker och den som fått anklagelserna riktad mot sig nu är jag och min sambo. Det är dags för mig att inse att hon är riktigt svårt psykiskt sjuk, att hon bara orsakat mig lidande genom åren och fortfarande gör det. Jag bär inget ansvar i det hela och har inte tänkt kasta bort mitt vuxna liv pga henne. Hon är så pass sjuk att hon inte fungerar ute i samhället då hon konstant får för sig saker, blir aggressiv för minsta lilla provokation och har förlorat kontakten med omvärlden och alla människor som tidigare funnits omkring henne, jag är en av de sista som lämnar hennes omgivning. Då hon saknar sjukdomsinsikt och är så pass sjuk känns det nästan som ett speciellt boende vore det enda riktiga.
Jag hoppas att du inom en snar framtid får vila ut och kan samla krafterna och kämpa vidare med ditt liv.
Beprövad
Kommentarer till det här inlägget: [Upp en nivå]