Jag är 25 år och jag har också min mamma som haft psykoser. Jag bor tyvärr hemma nu igen. Har egentligen mer eller imdre bott hemma hela tiden. Men har nog klarat mig p.g.a vänner o.s.v. Tyvärr för tillfället lever jag helt isolerat, men jag kämpar för att ta mig ur detta. Det blir lätt så p.g.a min mamma. Annars är jag en social människa så, men inte då jag bor här. Detta med att du tar promenader på natten är ju absolut ingenting konstigt. Då jag tänkte som mest gick jag också ute på nätterna i skogen. Man måste ju kunan gå och man har rätt att vara ute och gå med, vilken tid man vill. Ja, vad kan man mer skriva? Allt blir skumt då man lever under såna här förhållanden , som du själv vet. Vad bra att du ska flytta. Jag hoppas också på att kunna komma bort en gång för all om det blir som jag vill. Eftersom jag hopas kunna komma in på någon utbildning(är helt förvirrad så jag lär bara välja någon vilken som helst bara för att komma bort..) så jag kan flytta nu i höst. Ja, pappa blir kvar med detta, men menar det är ju inte mitt ansvar. Man har offrat så mycket. Jobbigt att hon pratar illa om din syster. Skriv gärna igen, jag har för tillfället inte många vettiga att prata om detta med.