Mitt förra inlägg försvann helt eller kommer fram senare, det blev något fel...

Ang din mamma så prata med henne eller någon annan om hennes sjukdom, säg att du vill prata med hennes kontaktperson för att du är orolig. Det finns ofta ungdsomgrupper för barn till psykiskt sjuka. Psykoser kan vara olika länge, en del får den en gång, andra några och en del hela livet till och från.

Alkohol. Prata med din pappa. Kommunen kan ha grupper för barn till missbrukande föräldrar (även om de inte dricker idag). Går din pappa på AA kan de hjälpa till med information. Man ska inte behöva vara rädd för att folk dricker, prata med kurator, ungdomshälsan eller andra för att få hjälp med din skräck. Sen är det ju alltid bra att inte dricka, ju senare debut desto bättre och bäst är ingen alls.

Pojkvännen ska du också prata med. Han kan inte gissa vad du tänker och känner. Berätta som det är. Du kan inte rå för dina erfarenheter, det du kan göra är att skaffa kunskap och se till att det inte förstör för dig framöver. Jag tror inte att pojkvännen lämnar dig för vad du varit med om utan snarare för vad du gör idag (menar inte att du gör ngt men om du håller på med ngn annan eller blir otrevlig eller annat när folk dricker och han inte vet orsaken till det).

Lycka till!