var stark
Hej,
jag förstår att du saknar din mamma enormt mycket. Min mamma åkte också in och ut från psyket under en period. Jag saknade också min mamma otoligt mycket, det gjorde nästan ont. Jag ville att hon skulle vara hos mej, och bara vara min mamma som kunde vara där och trösta mig. Jag förstår att du tycker att det här är jobbigt, och jag tror också du behöver någon att prata med något, så att det kan kännas lite lättare i hjärtat. Även om det kanske inte känns så nu så kommer det att blir bättre på något sätt, men det kan ta lång tid.Jag är själv i en svår situation, men det jag tror är det viktigaste det är att man tror på sig själv, och försöker vara stark i de mest svåra situationer.
Så länge din mamma är inlagd eller får hjälp på annat sätt, då är situationen lite ljusare. För att då går det kanske åt rätt håll. När det känns som svårast och du saknar henne som mest, då får du tänka på ett fint minne som in har. Du kanske även ska tänka att som situationen är nu så är det bäst om hon är inlagd och får hjälp, så hon kan bli bättre så att ni kan träffas.
Du skrev att din mamma och pappa kanske ska skiljas, det måste också vara otroligt jobbigt. Men det är deras ansvar inte ditt.
Jag tror på dej, och du kommer att klara det här.
Från: en som har varit med om samma sak
Kommentarer till det här inlägget: [Upp en nivå]