Minnen ja det är svårt. Väldigt svårt.. Jag tampas även med det, är en 23-åring men det är knappast bra med mig..Många jular/födelsedagar och annat som mamma förstörde. Vad kan man göra mer än att finna sig i det?
Det känns tungt men hur ska man kunna få tillbaka något nu som inte fanns där då? Eller finns det något sätt man kan göra så att det blir bra idag? Nej, tyvärr ror jag att minenan kommer att förfölja en livet ut och något man måste lära sig att leva med. Det är mycket svårt, men jag vet inte vad man ska göra av allt..
Linnea