Har nästan den samma upplevelsen som dig. Alla ser så fram emot julen och allt dedär, medans allt jag ser framför mig är en liten man så nertyngd av skam och sorg för hans liv, och spenderar hela jul framför TVn. Det var för några år sedan och pappa hade varit inne i en väldigt dålig period igen. Julen närmade sig med stormsteg men han låg bara där i sängen och stirrade upp i taket. När väl julafton kom satte han sig framför tvn, och där satt han. Under hela julafton sa han knappt ett ord, varken till oss eller våra gäster. När de var dags för julkappsutdelningen vaknade han upp lite och sprang in på sovrummet och fixa ihop några kuvert med lite pengar i. Jag hade aldrig innan varit ett så stort fan av jul, men de där var som spiken i kistan. Aldrig har julen varit den samma igen, och jag tvivlar på att den någonsin kommer bli de.