Det känns som om alla pratar om julen på ett annat sätt än jag. Många längtar, men för mej finns så många minnen bland glögg, juldekorationer. Jag vill tycka om julen men jag fryser i mitt hjärta varje gång jag tänker på julen, jag vill inte att den ska komma närmare..
Julen när jag var tio år blev min pappa för första gången sjuk i psykos, manodepressivitet för första gången. Jag tog hand om honom fast jag bara var tio år, rusade efter honom när han fick för sig att möta ambulansen för att han trodde att han skulle dö osv. Juldagen, annandagen han fick nya "attacker". Nyårs fick han attack bland alla vi känner. Det går inte att beskriva med ord vad jag känner för julen-98 Behövde bara skriva av mej.
Carro